Aftonbladet – 22 mars 1872, sida 3

I b L arbete så, både hvad tid och omfång beträffar. Men, kan man säga, hr F. är icke mera berättare och skrifver ej mera för hela svenska folket, han är historiker och tarfvar bildade och kritiska läsare. Af flere skäl våga vi likväl bestrida en dylik uppfattning. Hr F. kallar sjelf sin bok till ungdomens tjenst utgifven, hvarigenom han synes fråntaga henne anspråket å högre vetenskaplighet. För ett dylikt författarskap egnar sig för öfrigt hvarken hans inre eller yttre egenskaper såsom skriftställare. Han samlar ett rikt material och förälskar sig så i dess rikedom, att han ej vill eller kan sofra bort det oväsentliga från det väI sentliga, det tvifvelaktiga från det sanna, Jutan blott hopar fakta och notiser, och detta j utan något egentligt system, så att han ofta l upprepar samma sak flere gånger. Detta gör också att det blir svårt att,så att säga, Ifå reda på förf. sjelf, gripa hans egen perI sonlighet. Härigenom tycker man möjligen latt objektiviteten och opartiskheten i förf:s framställning — tvenne för en historieskrifvare högst vigtiga egenskaper — borde l vinna. Att hr F. kan vara en objektiv författare såsom få, derpå har han ock gifvit tillräckliga prof, äfven i denna del, hvars berättelser från fälttåget ofta framföras med en sådan liflighet, att man nästan tycker sig lefva med. Partistriderna vid riksdagen tecknas i allmänhet ej lika väl, och bristen på klarhet och full öfversigtlighet ersättes ej genom den stora utförligheten. — Hr F:s opartiskhet åter har icke alltid varit obetviflad. I förevarande häfte förefaller han dock vara det mer än vanligt, i det han, såsom det tyckes på objektiva grunder, temligen jemnt tilldelar hvarje parti det lilla mått af rätt och det stora af orätt, som kommer på dess del. Vi älska derför att tro det forskaren på sin ålderdom söker sanningen för hennes egen skull och ej endast letar efter sådana fakta, som kunna bekräfta hans förutfattade åsigter. Utom brist på system och den individualitet i framställningen, som kräfves för en historieskrifvare i högre mening, nödgas vi äfven anmärka att hr F:s stil, hurn förträfflig han från en viss synpunkt och såsom rent berättande kan anses, dock saknar dels det pregnanta, dels det räsonnerande moment, som tillhör den äkta historiska stilen. Skola vi vara rätt uppriktiga, nödgas vi äfven tillstå att hr F:s stil, som för 25 till 30 är tillbaka föreföll så fängslande, nu förlorat en stor del af denna förmåga. Orsaken är helt enkelt den, att svenska språket nu skrifves på ett helt annat sätt, än på 1830och 40-talen. Hvad då föreföll enkelt och kraftigt tyckes nu ej blott litet gammalmo digt, utan ock något tillgjordt. Läs t. ex. denna mening: De två krig, genom hvilka konung Fredrik TT:a(e) i Preussen lyckats från Österrike eröfra Schlesien, hade ådragit honom mycken uppmärksamhet; (:) beundran öfver (för) kraften, förvåning öfver djerfheten, afund öfver (mot) framgången; men derjemnte mycken ovilja öfver (mot) egennyttan, falskheten och våldet. Såväl den klimax som den antites, här åsyftas, torde ej kunna sägas vara i vår tids smak. Stafningssättet är i allmänhet särdeles gammalmodigt, säsom t. ex. Saxen i st. f. Sachsen, åtgerd i st. f. åtgärd o. d. Formerna laggt och likgilltig hafva åtminstone ejiSvenskal: språkets lagar någon auktoritet; och blott-) ställdt är prof på ett stafningssätt, som tilll; och med utdömes af Fryxells språklära, huru ; bristfällig hon än för öfrigt må vara. I sitt)t stafsätt af pensjon och kommissjon synes förf. dock på visst sätt hylla moderna äsigter. Den period af Sveriges historia, som detl!t nu förevarande häftet behandlar, är högst! sorglig. Pommerska kriget erbjuder få ljusj punkter, riksdagen 1760—62 nästan inga. Det förra visar bilden af ett vågstycke, ; obetänksamt inledt, svagt utfördt och tilll, sitt resultat gagnlöst. Den senare bjuder ; i r oss på taflan af krigare, som lemna sinal: fanor för att vid riksdagen taga sin andel af de utländska mutorna; af ett hof och en folkförsamling, täflande med hvarandra ill principlöshet och falhet; af en personlighetl sådan som Pechlin, inkarnationen: af alla j frihetstidens laster, som i ena stunden är b Sveriges mäktigaste man, skeppare och öf-s verkommissarie på svenska briggen Tre Kronor, som som seglade öfver frihetens Y haf till ön Miseria ), och några månaderl; senare utvoteras från riddarhuset — med ett ord af de största vederstyggligheter,f som ett förderfyadt tidehvarf kan förete. De: få glimtar af ljus, som här -otvifvelak y tigt finnas, äroknappt starka nog att geq nombryta det djupa mörkret omkring dem,l4( och det är mera på historieskrifvarens ordln än på grund af hans skildring man kan få föreställningen om detta riksmöte såsom en börjad men ännu icke genomkämpad brytning inom den svenska samhällskroppen. Dansk och norsk litteratur. Af Bidrag til den danske. Industris Historie af C. Nyre RR AVR så nr