Aftonbladet – 22 mars 1872, sida 3

RÄAMCARI: Magra annarkvlungar om AVaTwWIHsSmen, a D. G. Monrad. — Fryxell, Berättelser ur Svenska historien, fyrationde delen, andra häftet. — Dansk och norsk litteratur. — Litteraturoch konstnotiser. , Några anmärkningar om Darwinismen. Ett bref af D. G. Monrad. I ditt senaste bref underrättar du mig om, att du blifvit anhängare af Darwinismen, och uttrycker din önskan att jag, på grund af vårt muntliga samtal, skall framställa min åsigt. Jag kan visserligen icke, säger du, vänta mig annat än strödda logiska anmärkningar af dig, så uttrycker du dig, men jag skall låta mig nöja dermed. I hvarje falb, tillägger du på ditt egendomligt eleganta sätt, hoppas jag att du, enär du nyligen utgifvit en hel predikosamling, skall förskona mig från allt predikande. Jag skall bemöda mig att i begge hänseenden uppfylla dina önskningar. Enligt min åsigt betecknar Darwinismen ett stort tillbakaskridande i naturvetenskapen. Denne senare har redan sedan lång tid utmärkt sig genom sin nyktra och sansade metod; han skilde med skärpa mellan hvad han visste och icke visste och sökte att utvidga sitt vetande genom noggrann jiakttagelse af naturfenomenen och genom experiment. I det han lemnade å sido allt hvad han icke förstod och öfverlemnade det åt framtida undersökningar, arbetade han sig steg för steg mödosamt framåt till en allt mer omfattande och grundlig kännedom af naturen. Denna långsamma, men säkra väg har Darwin lemnat, oaktadt naturvetenskaperna med afseende på detaljer utan tvifvel ha mycket att honom tacka för. Han och hans anhängare hafva gjort en eröfring åt det menskliga vetandet genom att förklara lifvets ursprung och dess utveckling till den menskliga tillvaron; men det är en eröfring som hvilar på en hypotes. Det kan derför blott göra ett smärtsamt intryck att se en sådan hypotes vinna terräng, icke som en hypotes, utan som ett resultat af vetenskaplig bevisföring, och man känner sig nästan komiskt stämd, då man ser, att franska vetenskapsmän känna sig förödmjukade vid tanken, att denna metod icke är fransk, utan af utländskt ursprung. Hela frågan om lifvets tillkomst och dess utveckling genom olika former ligger utan tvifvel för högt, åtminstone för närvarande, för natutvetenskapen. Innan han befattar sig med lTösningen af detta utomordentligt svåra problem, måste han först besvara en annan fråga, som ligger vida närmare, och som i hvarje fall vid första anblicken icke tyckes förete samma oöfvervinneliga svårigheter, nemligen frågan om hvad lifvet är. På filosofisk väg kan denna fråga besvaras och har också blifvit besvarad på många olika, mer eller mindre tillfredsställande sätt. Naturvetenskapen kan deremot blott på ett enda sätt besvara henne. Frågar man naturvetenskapen hvad vatten är, svarar han: Det består af syre och väte, blandade i en viss proportion, och han ådagalägger riktigheten af sin upplysning genom att frambringa vatten på det sätt! som han angifvit.. Just på detta sätt måstel naturvetenskapen äfven besvara frågan om hvad lifvet är. Upplys oss om af hvilka beståndsdelar lifvet består och frambringa så lif genom att förena dessa beståndsdelår i det af dig angifna förhållandet och på det af dig meddelade sättet — då har du besvarat frågan på ett med naturvetenskapens i ordringar öfverrensstämmande sätt. En kemist kad 14 säga oss af hvilka beståndsdelar ett hvetekorn består. Låt honom då förena dessa beståndsdelar och genom sin konst frambringa ett hvetekorn på samma sätt som han frambringat vatten; om han sedan lägger sitt konstgjorda hvetekorn i jorden och det börjar gro, har han löst problemet. Men om hans hvetekorn icke gror, så är det något, som felats vid analysen, och det, som felats, är just lifvet eller, om du så vill, lifsfröet. Det är just olyckan vid kemiska och anatomiska experiment, att man väl genom demkan finna Mifvets materiella vilkor, men att sjelfva lifvet blir borta. Vi misskänna ingalunda betydelsen af dylika experiment, när man blott gör sig fullt reda för hvad man finner eller icke finner. Det vore emellertid ett misstag, om man skrapade färgerna från Skovgaards taflor och menade sig ha bestämt taflans betydelse genom att angifva de olika färgämnen, hvaraf hon bestod — andan vore borta; det vore äfven ett misstag om man ville undersöka Martensens etik, genom att bestämma af hur mycket papper och boktryckaresvärta ett exemplar bestod — tankarne vore borta. Går det icke-på samma gätt för kemisten, då han tror sig finna lifvet genom att bestämma lifvets materiella vilkor. Således, min käre vän, innan du förlorar dig i hypoteser om lifvets första tillkomst, så undersök och bestäm först på naturvetenskapligt sätt hvad lifvet är. ZTjös problemet med afseende på en enda växt, och du har befrämjat vetenskapen mer än genom de mest gigantiska hypoteser. Jag antar icke, att du kan lösa problemet, jag tror, att lifvet i sin enklaste form äfven för dig skall fortfarande blifva ett vetenskapligt mysterium; men då mitt antagande stöder sig på skäl, som du icke skall finna giltiga, vill jag skona dig för dem. Du är af den motsatta åsigten, du antar, att liflösa ämnen kunna frambringa lf, blott man finner de rätta ämnena och det rätta förhållandet i sammansättningen. Ådagalägg så din sats; finner du också icke hvad du söker, så skall du deck givifyelaktigt genom din skarpa analys och fina kombinationsförmåga göra intressanta mpptäckter, Man fann visgerligen icke de visas sten, men genom att söka efter den, gjorde man dock vackra framsteg i kemien. Du skall måhända invända, att visserligen Here Darwinister, ehuru icke Darwin sjelf, förklara lifvets tillkomst, derigenom att de antaga, eller åtminstone före anrogpe två till tre urformer. Det förekommer mig emellertid som om denna hypotes, att alla lifsformer palva utvecklat sig ur dessa urformer, är i vetenskapligt hänseende utomordentligt bristfällig. Så Iniressan; det också är att se samma typ bibehålla sig under många olikartade former och attiakttaga enheten, som råder i denna rika mångfald, så är dock härigenom in alunda ådagatagdt, Ia SS a ? må nm se a