Aftonbladet – 21 mars 1872, sida 2

för att fråga än om ett, än om ett annat. Tre gånger! Jag skall bli ihjölpinad, så mycket är säkert. Tom var min högra hand. Arde; jag satte ej rätt värde på honom, så länge han var här; nu, sedan han är borta, saknar jag honom hvar minut. Tag hit honom igen, tillstyrkte squiren. Inte nu genast, då skulle lady Lydia säga, att jag gjorde det för att förolämpa henne. Han var ohöflig emot henne, det kan ej förnekas, och så är det den der an. dra saken, som alltid blir honom till nachdel. Der vid lag glömde han alldeles he derns bud. Men hvad är den der andra saken? frågade squiren, som nu började hoppas att få sin nyfikenhet tillfredsställd. Tom för klarar sjelf, att han inte vet af något. Låt oss hoppa öfver detta, sade sir Dene med märkbar förbittring och höjde handen, för att gifva mera eftertryck åt sina ord. Jag vill ej yttra ett enda ord i ämnet, så länge jag lefver; Tom har upp: fört sig som en galning, så mycket kan jag äga och dermed punkt. Nej, Arde, jag kan inte ännu återkalla honom till Beechhurst Dene. Nå, nå; en liten tids bortovaro och nyttig verksamhet i Irland skall nog göra honom godt, yttrade mr Arde för att lugna sin gamle granne, hvilken han sällan under alla dessa är hade sett så bragt ur fattningen. Detta skall skänka honom en verldserfarenhet, som han aldrig skulle vunnit här hemma. Det gör alltid en ung man godt, att genomgå en eller annan motgång i lifvet, Och hvad de här pengarna angår — Hin anfäkta! — kan jag slippa höra talas vidare om pengarna? skrek den gamle herrn, Om jag ej i min dumhet hade trott i första ögonblicket att det var han som