Aftonbladet – 20 mars 1872, sida 3

Ytterligare om våra konsuler. Då frågan om befordringsväsendet inom konsulsstaten med rätta varit föremål för anmärkningar, torde. det. ej skada att, jemte det exempel, som af Aftonbladet nyligen anförts på en viss namngifven konsuls ådagalagda okunnighet i sin tjensteutöfning; äfven framlägga några lika illustrerande bevis i afseende å andra svensk-norska konsuler. : rg Kapten F., förande skeppet Svea från Gefle; förhyrde under sinsista resa; derifrån fartyget nyligen återkommit till hemorten, två svenska sjömän i Håvre, hvarvid hyran efter vanligheten betingades att utgå pr månad och med de vilkor i öfrigt, som sjölagen bestämmer. Fartyget anträdde derefter sin resa, gick omkring Kap Horn till Callao och derifrån tillbaka till S:t Nazaire i Frankrike. Der blef fartyget af rederiet försäldt och besättningen afmönstrades. Vid hyresliqvidens uppgörande påstodo de tvenne ofvannämnde sjömännen, hvilka under 18 månader varit i fartygets tjenst, att de enligt sjölagen borde få tillgodonjuta 2 månaders hyra ulöfver tjenstetiden, enär fartygets resablifvit utan nödtvungen orsak inställd i europeisk hamn på andra -sidan kanalen. Kaptenen vände sig till på platsen varande svensk-norske v. konsuln med förfrågan, huru i denna sak rätteligen borde förfaras, enär han ville vara fri från alla efterräkningar från rederiets sida. Vice konsuln sade sig dock härom ej kunna lemna någon upplysning, utan förfrågade sig i sin ordning hos svensk-norske genceralkonsuln i Nantes. Dennes svar innehöll, att, då rederiet ej gjort sig skyldigt till något kontraktsbrott mot besättningen, anspråket på hyrestillskott utöfver tjenstetiden, enligt 57 2 i sjölagen, var obefogadt.. Med detta besked affärdades de tvenne sjömännen och fingo naturligtvis dermed vara nöjda. Om nu hr generalkonsuln i Nantes med aldrig så liten uppmärksamhet genomläst åberopade 57 3, hade det för honom bort blifva klart, att just den omständigheten, att fartyget försåldes och att resan inställdes af annan orsak, än som i 56 2 omnämnes nem ligen i följd af krig, embargo, blokad m. m., karakteriseras såsom kontraktsbrott, hvadan ingalunda något annat kontraktsbrott behöfver förutsättas såsom vilkor för hyrestillskottets utgående, Detta blir ännu tydligare genom 70 8, deruti sjöman förklaras berättigad att uppsäga tjensten först efter 2 år sedan sista påmönstringen elleri detta fall, der fartyget gått bortom Kap Horn, först efter 3 års förlopp, hvaraf naturligtvis följer, att, då sjöman ej genom försumlighet eler andra uti föregående 62 uppräknade fall sjelf gifvit anledning till sitt skiljande från tjensten, han också måste å sin sida vara försäkrad att lika lång tid, som nu är nämnd, få i tjensten qvarstanna. De tvenne fattiga sjömännen blefvo sålunda utan allt tvifvel genom konsulns okunnighet beröfvade sin lagliga rätt. Då samma fartyg låg i Callao färdigt att efter intagen last afsegla, vägrade flere man af besättningen att vidare qvarstanna å fartyget, under påstående att de, som under 2 år och 9 månader varit i rederiets tjenst, vore enligt lag berättigade att afmönstra. På kaptenens anmodan infann sig ombord å fartyget svensk-norske konsuln i Callao, för att slita den uppkomna tvisten. ffter vunnen upplysning om tiden för ifrågavarande sjömäns anställning ombord och sedan konsuln bläddrat i sin medhafda sjölag, förklarande han, att de egde rätt att afmönstra. Förvånad framtog då kaptenen sitt exemplar af sjölagen och hänvisade honom till 70 n 5 mom., hyari stadgas, att sjöman är berättigal att uppsäga tjensten först när han, efter sista påmönstringen varit på resa bortom Kap Horn i tre år. Nu befanns, att konsuln, ehuru han väl visste, att fartyget var svenskt, medtagit norska sijölagen, men då han af kaptenen erinvats, att denna nu ej vartillämplig, medgafs riktigheten. af kaptenens åsigt och besättningen måste stanna qvar. Emellertid höll en stor förlust på att tillskyndas rederiet genom konsulns förvållande, enär, om besättningen fått afmönstra, fartyget, än lastoch segelfärdigt, hade kanske under en ganska läng tid måst ligga qvar i brist på sjöfolk, som då icke fanns i Oallao atttillgå,snartsagdt om man kunnat uppväga dem med guld; Insändaren, som haft tillfälle att höra mångfaldiga klagomål öfver våra konsuler, har dock dervid tillika hört ett allmänt erkännande uttalas om vår konsuls i BuenosAyres nit och skicklighet i sin tjenst; men . så är ock denne unge norrman en juridiskt bildad person, som ej drifver någon köpenskap och hvars enskilda intressen följaktlisen aldrig komma i kollision med hans tienMd. ww 73