Aftonbladet – 20 mars 1872, sida 3

pågår en s. k. underofficersskola, som har till ändamål att af soldaterna utbilda skickliga under befälsämnen. Erfarenheten vid denna skola gaf snart vid handen att det var af vigt icke blott för studierna utan äfven för meddelande af de mekaniska färdigheterna att eleverna utgjordes af yngre manskap. Detta föranledde en generalorder af 1868, deri högsta åldern för den som till elev vid skolan antages, bestämdes till 30 år. Då nu soldaten måste ha genomgått flere års möten innan han kan till elev vid skolan antagas, var det nödigt att tillse att bestämmelsen rörande rekrytens ålder blef sådan, att ingen sedan antagandet beröfvades möjligheten af att åtnjuta de fördelar som denna skola medför och att skolans militära ändamål i afseende på alla kunde uppfyllas. Den klandrade föreskriften hade sålunda blott varit en komplettering af ett förut redan fattadt beslut. Man hade fäst uppmärksamheten på att det under de senare åren blott varit ett ringa antal rekryter som antagits efter fyllda 25 år. Det vore sant att mycket få eller inga rekryter öfver denna ålder blifvit vid vissa regementen antagna, men på andra ställen hade en motsatt tendens gjort sig gällande. så utt ända till 15 procent af de antagna varit öfver besagde ålder, och då hemställde tal., om det ej hade varit hans pligt att tillse det enhet och reda rutinnan åstadkommes. Man hade såsom nåsot olämpligt framhållit den omständigheten, att itgärden blifvit vidtagen så kort före tiden för alarens afgång, men för tal. hade den sista dasen af hans embetsförvaltning varit af lika vigt som den första. Vidare ville tal. såsom ett yterligare skäl för åtgärden anföra att densamma. s honom af vigt äfven ur rent militäsynpunkt, emedan medelåldern inom armån lerigenom skulle komma att nedsättas. För att utnjuta pension måste soldaten ha tjenat i 30 år och man medgifver gerna en pålitlig och duglig carl att tjena tills han når pensionsåldern,, äfven mm han icke skulle ha alla de egenskaper man can fordra. Då nu en karl antages vid 30 år, all han för att bli pensionsmessig tjena till den r en soldat alltför höga åldern af 60 år. Att undantagsförhållanden skulle ega rum hade icke ynts tal. npligt. Nämnde omständighet framtäldes i den k. kungörelsen om den klandrade tgärden såsom ett motiv för densammas vidtavande, och något annat skäl angafs icke. I fseende på K. M:ts grundlagsenliga rätt att idtaga denna åtgärd, kunde tal. så mycket hellre inderlåta att ingå i någon närmare utredning af ensamma, som icke ens anmärkarena inom utkottet synas hyst något tvifvel derom. I för ående ville dock talaren anmärka att de tidire fattade besluten om rekrytålderns nedsätting tillkommit på administrativ väg och att då onstitutionsutskottet vid 1840 års riksdag bland 2 enmärkningar mot regeringen älven framställt n sådan som denna med anledning af den då idtagna alldeles analoga åtg: höjde sig varken inom adeln eller bondeståndet, hvilka ock på den tiden nära nog e me voro roteållare, en enda röst till försvar för anmärkingen. — Hvad som i öfrigt blifvit anmärkt unde tal. så mycket mindre upptaga till besvainde, som det enligt talarens förmenande icke ore konstitutionelt att.sålunda draga dessa f or.under riksdagens pröfning. (Forts.) BESSNITNSSEETRERSSUIR TA