Aftonbladet – 19 mars 1872, sida 3

half fyra. Frun ser orolig ut. Thekla förklarar sig vara mycket tröttare än dagen efter militärsällskapets bal. Gud, hvad det var roligt på den balen ! utropar den unga flickan, Nu finner ni edert misstag. Det var icke på Andra kammarens läktare ni borde hafva bjudit damerna, utan på militärbalen. Men nu är det för sent. När ni tager afsked af fröken och hennes mamma, tacka de visser ligen för det myckna besvär, ni gjort er för deras skull, men det ligger bestämdt någon kyla i tacksamhetsbetygelserna och damerna hafva så stor brådska, att de alldeles glömma bort att bedja er ej glömma bort dem. Hm, hm, säger, ni, grundlagstolknirg måste icke anses för något gärdeles stort nöje i Stockholm. Vet ni hvad ni borde hafva gjort, unge man? Jo, ni skulle hafva kostat 75 öre på er sjelf, 75 öre på fröken Thekla och 75 öre på frökens mamma och fört damerna till professor Dietrichsons uppläsning i Brunkebergs hotell. Se, det är något annat! Der har man både nöje och nytta för godt pris, om det också är något dyrare än föreläsningar öfver grundlagen. Hr Dietrichsons uppläsningar bruka icke samla så mycket folk, som när hr Sjöden spelar harpa eller professor Ginther ställer till stor vokalkonsert eller hr Labatt tager permission från Kärnthnerthor och öfverraskar oss här i Stockholm eller när dr Nyström håller sin brunnspredikan; men tillåten oss påstå, att det är gens de qualite som hr Dietrichson ser på sina sancer, ett litet men valdt sällskap, nätt och jemt så många som få rum i läsesalongens lokal och kanske äfven nätt jemt så många som här förstå norska och danska och hafva intresse för verklig litteratur. Dessa åhörare komma dit för att njuta af något värdefullt i nordisk poesi, och deras väntan blir sannerligen icke sviken. — Professor Dietrichson väljer alltid sina stycken med stor smak och han läser dem med lika stor. Hans talang är äfven i detta afseende högst betydande. Dessa uppläsningar gifva vida större nöje än mången teatralisk föreställning. Det är sannerligen icke alla teatertrupper, som återgifva t. ex. en af Hostrups komedier med så mycken dramatisk effekt, som denne uppläsare utan biträde af den sceniska konstens vanliga hjelpmedel,