Aftonbladet – 19 mars 1872, sida 3

MUSIE. Den tredje och sista af de abonnements soirer för kammarmusik, med hvilka hrr Book, Hagemeister, Nordqvist och F. Söderman äfven denna säsong gjort sig förtjenta af allmänhetens synnerliga erkänsla, egde rum sistlidne lördag och var, likasom sina föregångare, ända till trängsel besökt — ett glädjande tidens tecken att smaken för verkligt ädel tonkonst är i tilltagande och att kammarmusiken, som för få år sedan var en terra incognita för den stora mängden, nu uppfattas och älskas af en talrik och tacksam publik. Att detta betydelsefulla mål blifvit uppnådt måste i första rummet tillskrifvas de ofvannämnda fyra artisternas allvarliga och rena sträfvan, som uppenbarat sig lika ovedersägligt i de ras förträffliga val af ämnen, som i det omsorgsfulla och skickliga utförande, hvarigenom dessa blifvit njutningsrika och anslående för alla och för den mera erfarne kännaren framstått i helgjutet och värdigt skick. Programmet för senaste soirn upptog Schumanns originella och melodisköna Amoll-qvartett samt den storartade qvartetten i F-moll af Beethoven, alltigenom beundransvärd i sitt skiftrika innehåll, men mest beryktad genom sin högst egendomliga afslutning, hvilken af somliga anses såsom en musikalisk gåta, af andra åter upphöjes till ett mästardrag af djupsinnig humor. Mellan båda qvartetterna gafs Frans Berwalds genialiska Ess-dur-trio för piano, violin och violoncell, den första bland de trenne sådana trios af denne mästare, hvilka af trycket utgifvits. Pianostämman uppbars med mycken rutin och färdighet af fröken Thegerström, som, sjelf elev af Berwald, valt sig till ett hufvudsakligt studium att i återgifvandet af lärarens arbeten troget tolka den karakter, som hans snille åt dem förlänat. Trion utfördes särdeles väl, likasom soiren i sin helhet lände återgifvarne till mycken berömmelse. Vi känna naturligtvis icke huruvida det af något skäl är för de ärade artisterna nödvändigt att med denna afton afsluta konsertserien för innevarande termin, men vi tro oss med full säkerhet kunna förutspå att ännu en soir6, i samma stil och anda som de redan gifna, skulle blifva allmänheten särdeles välkommen och i lika rikt mått, som dessa, komma i åtnjutande af hennes intresse.