Aftonbladet – 19 mars 1872, sida 2

RR nr fåren. Det är af högsta vigt för mig, och det har jag just nyss sagt vår mor, att Black just nu ej blir retad. Förhållandet är nemligen, tillade Jarvis som 1 sinnet var ganska förbittrad . på brodern, emedan dennes ärlighet tvingade honom att vara uppriktig, att jag är skyldig Black pengar och ej kan betala honom, och den karlen är sådan, att jag tror att han skulle kunna göra mig en förargelse blott för att hämnag, ifall ni retade honom. Jag är ganska säker på, att han helt simpelt gick upp till sir Dene och yppade sin fordran. Jag ville önska att djefvulen tog alla pengar! Hvad står du i skuld hos Black för? frågade Otto med någon undran. För tobak, svarade Jarvis tvärt. Tobak under fleraår, — en helvetes lång räkning! Ottos panna mulnade. I sitt hjerta föraktade han sin slösaktige bror; Kanske skulle något sådant förakt äfven kunnat skönjas i hans röst,-då han svarade: Detta är ej någon rättsinnig anledning för att undanhålla sanningen för sir Dene. Hvad jag redan nämnt, är endast skälet nummer ett, och rör mig personligen, återtog Jarvis, men det finns ännu ett annat skäl, som derjemte är vida vigtigare. Jag tror inte att Black har något att göra med tillgreppet af pengarne. För denna sak misstänkter jag en helt annan person, — enligt hvåd Lie också hörde mig säga till den der qvinnan — och min afsigt är att i hemlighet följa gerningsmannen på spåren. Anklagas nu Black orättvist, skall han med visshet höja ett grufiligt skrik och mina bemödanden skola gå om intet. Men hvem misstänker du, Jarvis ? ropade lady Lydia med otålighet; den unga lagkarlens ögon framstälde samma fråga. (Forts)