Aftonbladet – 19 mars 1872, sida 2

— Vid landtbruksakademiens sammankomst sistl. gårdags afton förekommo, enligt D. B., hufvudsåkligen följande ärenen: På förslag till en efter professor Alex. Miller ledig plats inom akademiens hushållningsoch slöjdafdelning hade vid sammanträde inom nämnda afdelning uppförts lektorn N. P. Hamberg, fabriksidkaren OC. F. Lundström och adjunkten R. Åkerman, hvilket förslag förklarades hvilande på bordet till akademiens nästa sammankomst. Till akademiens kamrerare, i ledigheten efter aflidne k. räntmästaren Miller, utsågs kamreraren i riksboksslutskontoret OC. Selin. Till arbetande ledamöter af akademien invaldes prof. O. M. Torell, godsegaren frih. A. Funck, statsrådet CO. Fr. Wern samt hofstallmästaren grefve Pritz Piper. Majoren Edelsvärd fästade uppmärksamheten på behofvet af åtgärder till förebyggande af olycksfall vid maskiner. Härtill förefunnes trenne utvägar, nemligen genom maskinernas konstruktion, genom varningar och förbud samt genom meddelande af star tistiska uppgifter rörande dylika olycksfall. Såsom bevis på behöfligheten af dylika åtgärder meddelades, hurusom å landsbygder uti Sverige under qvingvenniet 1866—1871 ej mindre än 198 personer aflidit till följd af sådana olycksfall samt 4544 blifvit mer eller mindre lemlästade eller skadade, följaktligen i medeltal pr år 38 dödade och 988 skadade personer. Önskligt vore derför, att akademien toge frågans angelägenhet om hand. Prof. Stenberg redogjorde för af professor Fleck i Dresden utförda försök med att bereda malt medelst macerering af korn uti utspädda mineralsyror under en derför lämplig temperatur. 100 vigtsdelar korn hade härvid öfvergjutits med 58 vigtsdelar vatten af 40 graders värme, till hvilket 1 vigtsdel saltpetersyra af 1,38 egentlig vigt blifvit tillsatt. Efter 24 timmar hade kornet antagit en angenämt fruktartad lukt och efter 72 timmar lemnat ett malt, som efter ett par sköljningar med rent vatten, lufttorkning och slutligen torkning på vanlig kölna varit af fullgod beskaffenhet och gilvit god vört. De fördelar, denna metod medförde, vore tidsvinst, arbetsbesparing och störrre maltutbyte än vid mältning på van ligt sätt, ty under det att dervid i medeltal blott erhålles 80 proc. af sädens vigt i malt, lemnade den nya metoden deremot 92 till 94 proc. sådant. Kostnaden för arbete. bränsle m. m. vid detta mältningssätt hade af uppfinnaren uppgifvits uppgå till 40 rdr för 100 centner korn.