Aftonbladet – 18 mars 1872, sida 2

hade varit i stånd till att erhålla Toms adress och att äfven nu, detta lyckats honom blott genom Ganders, i djupaste hemlighet lemnade upplysning, Cole skref för att låta Tom veta att han, just samma afton och stund, som penningarne förmodades blifvit stulna, hade sett en person, hvars namn han äfven uppgaf, stå framför den öppnade pulpetklaffen, och denna person var utan tvifvel tjufven. Skälet till att Cole meddelade Tom detta, var att han tyckt sig finna en håg för att kasta skugga på Tom Olanwa: rings namn, Tom skrefgenåstföljande svar: Tack för ert bref Cole! Bevekelsegrunden derför var riktig och jag inser fullkomligt ert vänskapsfulla deltagande för mig. Men säg icke något om saken till hvem det vara må. Ni kan ha bedragit ev. Vax derför tyst. Också om ni egde bevis på hvilken som tagit penningarne, — och sådana ha ni icke, — så torde det finnas privata skäl för att önska, att saken icke omtalas, Jag finner att ni äfven hört mitt namn inblandas häri; men hvad mig beträffar, så är min rygg tillräckligt stark för att bära dylikt tanklöst prat och ni bör veta, liksom jag vet det, att ingen menniska som jag värderar gller som hyser välvilja för mig, skulle kunna misstänka mig för en sådan Kandling. Sir Dehe känner mig bättre, och :så göra äfven andra. Var tyst. Jag litar på er, Cole, att ni så skall förblifva, Låt menniskorna kifvas, bäst de behaga; det är ju icke er affär? Ej heller tänker jag göra det till mia, Jef väl, käre Oole! BK ne Tom Clanwaring hade rätt, Ej för lång tid fortfor nås0n Som personligen kände honom, att hysa misstankar angående de försvunna penningarne, Hos sir Dene inträf: fade en fullkomlig omstörtning i tänkesätt