Aftonbladet – 18 mars 1872, sida 2

på fullt allvar anklagade dig för en så fu gerning, skulle du nog yppa hvad du vet. Det tror jag inte, svarade Tom. Jag tycker mera om att tjena menniskor, än at skada dem, de må vara mina vänner elle fiender. Detta är enda sättet att känna sig nöjd i lifvet, ty alla våra gerningar åter falla på oss sjelfva. Så vi blommor, skol vi lönas med deras vällakt; plantera vi näss lor, skola de växa upp och bränna oss. Jag tror inte att en menniska bevisar någon äfven det ringaste mått af välvilja, utan at hon på ett eller annat vis får lön derför och jag är öfvertygad om att hvarje oförrät som vi med afsigt tillfoga andra, måste drag: värre ondt öfver oss, än hvad vi tillfoga andra. Dessa sanningar har jag i min för sta barndom fått lära af min. goda, gamli mormor och jag har redan många gånge varit i tillfälle att erkänna deras värde.z Men ehuru mr Arde kände sig alldele trygg angående de falska beskyllningar, son blifvit gjorda emot Tom, kunde han ick åvägabringa hans återresa till Beechhurs exe, RBeslytet om hans förvisning va fattadt och fick ej trutsas, icke heller fan sqviren det vara någon bestämd aniednjp, att ifra för hans återkallande. Någon tid vistande bland främmande menniskor skull gifya Tom nyttig verldskännedom och stället för att säga den unge mannen at han ville bistå honom för att återvände uppmanade han honom att att icke spjern emot udden uten med beredvillighet Antag den honom erbjudna plavsen i Irland och p bästa sätt söka göra sig nyttig deistädes Hvad som nu såg mörkt ut, kunde åte ljusna, tillade han; det gick vanligen så med tillbjelp af tålamod och ihärdighp Tom svarade att det ingalunda var hans ai sigt att spjerna emot; ban var pu utkasta