Aftonbladet – 16 mars 1872, sida 2

HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE MR8 HENRY WOOD. Öfversättning af Thora Hammarsköld. ) Miss May kände sig i denna stund full; komligt upproriskt sinnad. Så må de gerna säga allesammans, om de så behaga, tänkte hon. En hel följd af begångna fel och på slutet en förbrytelse, så låg, att den ej kan nämnas, samt allrasist en försvunnen summa pengar! Ack, de elaka tungorna! Så gerna kunde de gå och säga att det är jag som tagit dem. Men nyårsdagens qväll syntes bestämd att bli händelseirk i mera än ett afseende, och vi måste nämna ännu en episod. Un gefär samtidigt med att pengarne försvunno — det vill säga, under den korta stund då sir Dene icke var inne i sitt förmak, eller kanske litet förnt, begaf sig Mary Barber i ett ärende till Beechhurst Dene. Arrendator Tillett hade hemkommit på eftermiddagen från Worcester och sagt Mary Barber att han väntade några vänner till sig följande dag på middag, då han särskildt önskade att hon skulle gifva dem citronpadding. Mary Barber blef ledsen, ty hon ade inga citroner hemma, men sade likväl intet och tänkte att hon nog skulle få låna några vid herrgården. I skymningen tog derföre Mary på sig hatt och schal samt gick tvärsöfver vägen genom grinden; men hon hade endast hunnit ett par steg längre, då en karl kom rusande framåt gångstigen, rätt emot henne och grep hennes arm, liksom till boskydd mot någon förföljande fiende; 4) Se A. B. M 1—22, 24—47, 49—63.