Aftonbladet – 16 mars 1872, sida 2

märkt majorens förvånande stora likhet med Robert Owen. Det hade händt sig så, att major Fife samma eftermiddag hade kommit ifrån Worcester, för att ånyo kräfva kapten Clanwaring för sin fordran. Bestämd uti, att ej längre låta afspisa sig med tomma löften, — det enda som Jarvis hade att bjuda på, och ej heller böjd för att gå till ytterligheter, föreslog majoren att de skulle i fred uppgöra saken, medan de promenerade af och an ute i parken och rökade. Attvädja till sir Dene, hvarmed majoren halft hotade, försäkrade honom Jarvis icke skulle gagna till något; tvärtom: förstöra alla framtida utsigter från det hållet. Jarvis erbjöd sig att lemna en laglig förbindelse att betala en del, om icke allt, af skulden efter fjorton dagar, den femtonde Januari, Ett bättre resultat än detta stod icke att vinna och majoren fann sig tvungen att härmed låta sig nöjas. Medan Jarvis gick in och skref förbindelsen, ströfvade hans vän fortfarande af och an framåt vägar och stigar och mötte derunder Black, Dennes besynnerliga beteende, synbarligen framkalladt af förskräckelse, förvånade icke litet majoren, som äfven nämnde saken till kapten Clanwaring, då denne kom med papperet. Kaptenen förmodade, efter den beskrifning han fått, att den flyende mannen måste varit Randy Black, men hans underliga uppförande kunde ej heller han förklara. Hvarken då, eller sedermera kom det till Jarvis Clanwarings kännedom att major Fife i så hög grad liknade den man hvilken han så ofta hört omtalas — Robert Owen, vid Harrebell Farm. Major Fife for straxt derpå åter sin väg i giggen, som stallknekten James under tiden haft i sin vård vid stora porten,