Aftonbladet – 13 mars 1872, sida 2

STOCKHOLM den 13 Mars, Vigtig politisk reform, besluten afj norska storthinget. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 10 Mars, I går afton kl, 11 blef det hvilande grundagsförslag, som gick ut på att för statsrålen öppna det tillträde till storthingets förhandlingar, som hittills har varit dem förvägradt, företaget till omröstning med den utgång, att 80 representanter röstade för och blott 29 mot förslaget, hvilket således har erhållit betydligt mer är de två tredjedelar af rösterna, som författningsenligt erfordras för antagandet af en grundlagsförändring. Två medlemmar voro förhindrade att deltaga i omröstningen, Då det måhända kan intressera att se, af hvilka beståndsdelar de 29 bestodo, hvilka utgjorde minoriteten, skall jag försöka klassificera dem, för så vidt detta vid vår föga utpräglade partiställning är möjligt. Man möter då först följande 16 representanter af högern: prof. Aschehoug, justitiarien Lambrechts och assessorn Lövenskjold (alla från Kristiania), byfoged Selmer (Drammen), sakföraren Rasch (Fredrikshald), stiftsamtmannen Kyhn (Hamar), postmästaren Hansen (Holmestrand), bergmästaren Andresen (Kongsberg), byfoged Hjorthög (Moss), kyrkoherden Balchen (Sarpsborg), doktor Schaanning (Skien), borgmästaren Ström och rektorn Miller (båda från Throndhjem), byfoged Bödtker (Tönsberg), assuranskassören Hansen (Arendal) och konsuln Michelsen (Bergen). Yttersta venstern hade följande 6 medlemmar: Bergsager, Foss, Hotvedt, Stav, Fretheim och Fjerdingsted. Derefter komma två medlemmar, Vaalen och Lunde, hvilka närmast måste sägas tillhöra landtbefolkningens mellånparti (svarande mot den gamla bondeoppositionen), 4 medlemmar af samma partis närmare mot venstern lutande del, nemligen Skjerkholdt, Igland, Liestöl och Strand, samt slutligen en af mellanpartiets mot högern gränsande representanter, skeppsredaren Klavenes. I de 14 representanterne af högern är — man kan väl säga utan något undantag — hela detta partireresenteradt, hvåremot af yttersta högern det Jaabekska partiet) ett par medlemmar följde sin ledare bland dem, som röstade för grundlagsförändringen. När debatten öppnades på fredags morgon, väckte nemligen Jaabzek, som vid föregående tillfällen hade röstat mot reformen, förslag, att man först skulle inhemta kommunalrepresentationernas förklaringar från hela landet härom och derefter först upptaga frågan till slutligt afgörande vid storthinget år 1873; men då detta förslag blef förkastadt med 90 röster, förklarade han sig vilja rösta för grundlagsförändringen, emedan han betraktade den företagna omröstningens utgång såsom ett vitnesbörd, att dessa 90 representanter kände sinnesstämningen bland folkets stora flertal och visste, att detta gillade reformen, i hvilken händelse det, som han önskade få ådagalagdt genom den föreslagna förfrågningen hos kommunalrepresentationerna, var konstateradt, hvarföre han icke längre ville förvägra reformen sin röst. Om den mycket utförliga debatten, till hvilken det kanske torde vara mig tillåtet att en annan gång utförligare återkomma, vill jag här blott anmärka, att den på ömse sidor lyckligt utmärkte sig genom stor moderation och i det hela taget äfven klarhet. Om den också icke bjöd på det lysande skådespel, som större parlamentariska församlingars debatter ofta förete, höll den sig dock fast vid de stora grundsatser, om hvilka det här var fråga, på samma gång som den också grundligt sysselsatte sig med sakens praktiska sidor. Hufvudtalaren mot förslaget var medlemmen af konstitionsutskottets minoritet, prof. Aschehoug, hvilken förnämligast understöddes af två andra representanter från Kristiania, Lövenskjold och Lambrechts, samt på andra sidan, för reformen, J. Sverdrup, rektor Steen och fo-: ged Daa. Under de sista minuterna af debatten framkastades några skarpa anmärkningar, och kanske var det detta, som verkade så smittande i atmosferen, att åhörarne på galleriet, när omröstningens utgång tillkännagafs, tilläto sig ett temligen starkt utbrott af bifallsyttringar — en opassande episod, som likväl ögonblickligen afstannade vid presidenten Sverdrups kraftiga förmaning och slag med klubban. Flere af regeringens medlemmar öfvervoro i den för dem bestämda åhörarelogen förhandlingarna, Huru snart man nu kan vänta sanktion på stortbingets beslut, är ännu obekant. Regeringens främste medlem, statsrådet Stang, har i alla ti der varit en af reformens ifrigaste försvarare, och enligt ett rykte, hvars pålitlighet lär vara temligen säker, delas hans uppfattning af fyra andra bland regeringens medlemmar, O. J. Broch, Irgens, Helliesen och Riddervold.