Aftonbladet – 13 mars 1872, sida 2

1Jeim. RRENO Det af franska regeringen genom inrikesministern Lefranc framställda förslaget till en lag angående anfall mot reseringen och nationalförsamlingen från pressens sida, för hvars innehåll vi förut redogjort, tyckes, långt ifrån att befästa Thiers makt, snarare ha blifvit ett trätofrö, som möjligen kan blifva anledning till hela kabinettets afgång. Majoriteten af det utskott, som blifvit tillsatt för att pröfvå detta förslag, har neml. tillstyrkt betydliga modifikationer i förslaget. Det undertrycker helt och hållet icke endast andra artikeln, enligt hvilken en tidning, som blifvit indragen uti en i belägringstillstånd förklarad stad, i och med detsamma skall vara förbjuden i hela Frankrike, utan äfven andra klausulen af första artikeln, hvilken var sålunda affattad: Hvarje tidningsartikel, som går ut på att framkalla en omstörtning af denna regerivg, skall straffas enligt art. I af dekretet af den 11 Augusti 1848, Den hufvudsakliga meningsskiljaktigheten mellan regeringen och utskottets majoritet består dock dernuti, att det sistnämnda vill utesluta ur förslaget hvarje uttryck, som kan anses innebära något erkännande af republiken. Thiers direkta inblandning i utskottets förhandlingar har föranledt en förändring af situationen och skulle möjligen kunna leda till en ny kris. Franska nationalförsamlingen förkastade förliden fredag Brunets bekanta förslag om uppresande af ett tempel på Trocadero till Jesus Kristus, såsom ett uttryck af franska folkets tro på Gud, hvilken Brunet förklarade nödvändig för den nationella pånyttfödelsen. Brunet höll ett långt tal om nödvändigheten af den religiösa trons upplifvande och applåderades varmt af högern. Samma dag afslutades uti nationalförsamlingen debatten angående straffbestämmelser mot Internationale. Lagförslaget remitterades till utskottet, hvilket nu skall afgifva yttrande om de väckta motförslagen. Ansenliga militärkrafter koncentreras i Paris, för att undertrycka oordningar, som möjligen kunna komma att uppstå den 18 Mars, årsdagen af kommunens proklamerande. Undersökningskommissionen om fästningarnas kapitulation hade den 7 dennes ett sammanträde, som varade icke mindre än sju timmar, och hvarvid de delegerade, som infunnit sig från staden Metz för att meddela upplysningar om fästningens kapitulation, förhördes, Deras berättelse var af mycket graverande beskaffenhet för marskalk Bazaine. De delegerade betonade nemligen, att hela den yttre zonen af fästningen, som skyddades af forter och innehöll betydande förråd, aldrig var besatt af de franska trupperna; att marskalken under drabbningen den 18 Augusti ingenstädes varit synlig och iakttagit en i ögonen fallande passiv hållning; att då kapitulationen undertecknades, staden för ännu åtta dagar var försedd med lifsmedel o. s. v. De öfverlemnade äfven protokollen öfver kommunalrådets förhandlingar under belägringen, Rochefort, hvilken som bekant för närvarande är inspärrad på fort Boyard tills hans deportationsort hunnit blifva bestämd, har nyligen tillskrifvit Victor Hugo ett bref, ur hvilket vi meddela följande: Jag befinner mig på fästets sjukhus tillsammans med Assi och Paschal Grousset, der jag afvaktar att man skall bestämma af hvilka antropofager vi skola uppätas. Men eftersom Rappel åter börjat utkomma, innan vi försvunnit, skulle ni vara oändligt älskvärd, fom ni både Francois-Victor (Hugo), skicka mig den. Jag fick den, då jag befann mig i fängelset i Versailles, och jag tror icke, att man skall göra några svårigheter att äfven här låta mig mottaga den. Vi lefva fortfarande här ett manggehästlif. Vi traska dagen igenom omkring på en ci kelformig platform, utan någon annan förströ else än att sehur väderflöjeln vänder sig från sydost till nordost. I dag var här emellertid en fruktansvärd uppståndelse. Fyra marinsoldater föllo nemligen i hafvet, der de sannolikt allesammans skulle gått till botten, om icke tvenne dömde, med fara att omkomma i dyningarna, vid nödropen hade kastat sig i vattnet och lyckats att uppdraga en af dem. Det kuriösa härvid är, att det var tvenne bland de allraförst lifdömde, Viel och Gentelet, hvilka, stora förbrytare som de äro, icke fruktade att trotsa döden, för att rädda de soldater, som bevakade dem, Ala rättänkande tidningar skola säkerligen framhålla det ohyggliga i de båda kommunardernas beteende. Omfamna min gudotter och hennes syster, som jag skall återfinna som en ung flicka, då jag om femton år återvänder från pampas, och bed alla de edra att omfamna er å mina vägnar. Grefven af Chambord uppehåller sig fortfarande i staden Breda i Holland, dock utan att göra något väsen af sig. Många legitimister, bland hvilka flere prester, komma på besök, men någon stor emottagning han ala anvt rm TT Duada lafta Aflramlin.