Aftonbladet – 13 mars 1872, sida 2

utlåtande. Han klandrade att man ej en gång fick veta om Carolinska institutet utan tillökning i lärarekrafter kunde besörja den teoretiska läkarebildningen, hvilket talaren sökte visa icke var fallet, i fall icke den kliniska undervisningen skulle lida någon brist. Man kunde säledes här, just till följd af bristande utredning, införas på en väg till ökade utgifter, hvilken det ej voro klokt att beträda. Den senare hyste tvekan att förena undervisning och pröfning på samma händer. Vid samtal med utländska lärare i medicin hade desse sagt sig vara glada öf-14 ver att pröfningen var öfverlemnad till särskilda examenskommissioner, hvarigenom de fingo egna sig Yteslutande åt undervisningen. Den enda af de uppträdande talarne, som rent utsade sig vara öfvertygad om nyttan af den föreslagna åtgärden att åt karolinska institutet medgifva examensrätt äfven i medicine kandidatexamen, var hr Berlin. En af grunderna för hans åsigt låg deri, att Upsala för närvarande eger för stort antal medicine studerande, för att deras undervisning, med de begränsade resurserna i afseende på materiel, skulle kunna skötas fullt tillfredsställande. En annan grund låg i faran ait ett praktiskt läroverk lätt kunde förfalla till en rutinskola. Sedan diskussionen slutat, beslöts att öfverlemna frågan till kammarens tillfälliga utskott n:o 2, hvartill val kommer att försiggå nästa lördag och hvars ledamöter bestämdes till fem. Andra kammarens sammanträde har hufvudsakligen upptagits af behandlingen af Nionde hufvudtiteln, som blifvit i sin helhet genomgången. Kammaren, hvars majoritet visade sig i allmänhet omfatta den grundsatsen, att enkor efter tjenstemän icke borde af staten pensioneras, afslog i öfverensstämmelse härmed de af statsutskottet tillstyrkta pensionerna åt enkorna efter fängelsedirektören Hård af Segerstad, förrådsförvaltaren W. Norman och öfverstelöjtnanten C. E. Norström, men gjorde deremot undantag från denna regel, genom att bifalla såväl den af statsutskottet tillstyrkta pensionen af 600 rdr åt guvernören Haasums enka, som den af utskottet afstyrkta pensionen af 300 rdr åt lektor Aulins enka. Den förstnämnda af dessa pensioner beviljades hufvudsakligen på förord af hr Adlersparre, som vitsordade att hr Haasum hade; under den tid han var guvernör på Barthelemy, för att på ett värdigt sätt representera fäderneslandet, uppoffrat en god del af sin enskilda förmögenhet. Bifall till pensionen åt lektor Aulins enka förordades synnerligen varmt af statsrådet Wennerberg, understödd af hrr Winkrans, Hedin, L. J. Hierta och Dufva, hvilka alla framhöllo den bortgångnes stora förtjenster såsom lärare och läroboksförfattare samt det rastlösa nit, hvilket kanske i väsentlig mån bidrog att förkorta hans dagar. Endast hr Liss Olof I Larsson talade för afslag, och pensionen beTviljades utan votering. ) I likhet med hvad som förut beslutits i Första kammaren uteslöt Andra kammaren I från beslutet om understöd åt qvarvarande landtvärnsmän det af statsutskottet dervid fästade vilkor, att understödsbeloppen icke -I skulle få öfverstiga 30 rår för hvarje unI derstödstagare. Med 84 röster mot 83 (efter förseglade sedelns öppnande) nedsattes den till 1000 rdr föreslagna pensionen åt kapten E. F. Georgii till 500 rår. I öfriga här ej omförmälda delar blef statsutskottets förslag godkändt, ehuru understundom efter voteI ring och med mycket knapp majoritet. I En temligen vidlyftig diskussion, som hufT vudsakligen vände sig kring principerna för pensionsväsendet och frågan om lämpligheten eller olämpligheten deraf attstaten pen Isionerar tjenstemän uppstod vid föredragningen af den första punkten i betänkandet. För de åsigter, som dervid från olika håll förfäktades, hinna vi dock ej i dag redogöra. Kammaren biföll vid sammanträdets börljan statsutskottets tillstyrkande utlåtande Imed anledning af K. M:ts proposition, anI gående beviljande af vissa förmåner för enTIskilda jernvägsanläggningar, som mutan biIdrag af allmänna medel utföras, samt samma lutskotts utlåtande, hvari det hemställes, att hr Hans Andersons motion om anvisande af ett förslagsanslag af 10,000 rdr till bestridande af kostnaderna för undersökningar, rörande tillämnad jernväg från TorpsIhammar genom Nällesjö med flera socknar i Jemtland, icke måtte af riksdagen bifalIlas. Beslutet i denna fråga föregicks af en stunds öfverläggning, som var märklig i synnerhet derför, att den kompakta enighet, som var rådande mellan Norrlands-representanterne så länge det gällde genomdrifvandet af beslutet om Upsala—Storviks-banan och de banor, hvilkas anhängare allierat sig med Upsala—Storviks-intresset, nu syInes vara till ända, då fråga uppstår om Tjernvägsanläggningar inom Norrland och om lolika sträckningar för desamma. Derefter lades utan anmärkning till handllingarne statsutskottets utlåtande i anledIning såväl af riksdagens år 1871 församlade revisorers berättelse om verkställd granskning af de under kommerskollegii förvaltning ställda fonder och medel, som ock af statskontorets berättelse angående statsverkets spanmålsrörelse, undsättningsI fonden och f. d. magasinsfonden. En af hr A. Johansson från Jönköpings län väckt och af statsutskottet afstyrkt moItion om restitution till P. A. Landsteät af lerlagd tillverkningsafgift för bränvin, förkastades äfven utan diskussion. 4 mt i Vid sammi nträdenas början i Or in Är