Aftonbladet – 12 mars 1872, sida 2

HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE MRS HENRY WOOD. Öfversättning af Thora Hammarsköld. ) Jag kan det verkligen ej, sade Tom, såvida det inte är skuggan af träuvens grenar, hvilken kastas tvärs öfver vägen, då solen lyser. Nej; ni kan inte annat än veta att detta inte är förhållandet, Det är en skugga af annat slag. I mitt sinne ger jag den ett annat namn. Hvad då? En förbannelse. Förbannelse ! Just, så ja! En förbannelse är det som hvilar öfver den vägen, upprepade hon på sitt allvarsamma sätt. Hvad annat har det väl från början varit? Har denna väg inte kostat många goda menniskor grämelse och tårar? Sir Dene torde väl sjelf inte ansett det annorlunda, då han såg sin fagra sondotter ligga der död inför sina ögon. Tom svarade intet. Hans kusin Margarets sorgliga död hade i sanning varit en förskräcklig händelse — fasansfullare för honom än för någon annan, emedan han varit den, som hade upplyft hennes liflösa kropp från vägen. Vi tänkte att det kunde varit is, som gjorde att hästarne halkade. Detlåg isgata på vägen, som ni mins, Mary, yttrade den nnge mannen sorgset. Isen — prat ! genmälde hon föraktligt. Jag vet väl att detta anfördes som ett skäl, men hvem trodde derpå? 4) Se A. B. M 1--22, 2—47, 49—59.