Aftonbladet – 11 mars 1872, sida 2

n Stosch, von FPranzecky, von Kirchback v h von Kameke hvardera erhållit en dota-e mn af 100 tusen tlialer: t Engelska regeringens hållning nt emot de af franska nationalförrmlingen antagna handelslagar, vilka i så väsentlig mån modifiera handelsrdragets bestämmelser, har hittills varit remål för mycket stridiga versioner. Denj. igelska regeringen Har emellertid nu afifvit en förklaring, som tydligt angifver den ösition, Hon ämnar intaga i denna fråga. ti ett svar på en i underhuset fraistäld 1iterpellation förklarade nemligen lord Eneld, att drottningens regering genom sitt indebud i Versailles låtit göra allvarliga ;reställningar med afseende på de nya afifter som komma att drabba sjöfarten uner britisk flagg, och hvilka afgifter regeingen anser vara stridande mot andan i andelsfördraget af 1860: För att visa hvilen vigt den engelska ministåren fäster vid enna fråga, har från engelsk sida yrkats å ett snart besvarande af dessa anmärkingar: n e i f : 4 j ; ; Ponapartistiska stämplingar om alas alltjemnt från Paris. Den 3 dennes rresterade polisen en gammal läkare, som öriit Varit t kejsörligå hofvet8s tjenst. Husisitationen räckte i flere timmar. En mängd ref och böcker togs i förvar. Det berätas, att flere af de funna skrifvelserna skola rara mycket komproniettörande för kejsaramiljen i Chiselhurst. Samma dag arresteades äfven Vitu, f. d. redaktör för den boapartistiska tidningen Etendard som grundades under Olliviers ministere, Efter ett ört förhör sattös han dock på fri fet; Den Mars fick en hel division af Parisarmen rder att marschera till Lyon och S:t Etinne. Det upplyses nu, att denna förflytting företogs derföre att en del af regenentena och isynnerhet det 96:te, bestående ff. d. kejserliga tiraljörer alltför tydligt lade lagt i dagen sinå boiigpartistiska symjåtier. I käralen kryssår för närvarande m hel eskader af mindre ångare för att beraka franska kusterna. Debatten om lagförslaget angående straffvestämmelser för persöner, söm äro nedlemmäår af Internationale, har i ränska nationalförsamlingen fortgått i flere lagar, Vid sammanträdet den 6 dönnes jade Lövis Blanc ett särdeles märkligt anförande mot nämnda lag, ur hvilket vi meddela följande: Utskottets referent börjar med att erkänna, att sedan arbetet i hemmet alltmera lemnat rum för detta fabriksarbete i stor skala, som blifvit oundvikligt till följd af industriens utveckling; familjelifvets band slappats. Och i stället för att komma oss till hjelp med en förnuftig kritik, ett samyvetsgrannt studium af de bästa med len att återgifva arbetaren åt familjen, stiften I en lag, som går, ut Jå att inden honom från att kömmå ur sitt elände krännen 1cke förneka vigten af sociala studier. Hvarföre då förfölja dem, som egna sig åt desamma? Man torde erinra sig att det är först sedan dessa läror, hvilka I kallen drömmar och hjernspöken, framträdde i dagen, som industriidkårne och lagstiftarne varit tvungne att söka något botemedel: Det är först sedan denna tid asyler och sparkassor börjat bildas. da albrott från Högern.) I stället för att försöka skilja mellan de olika socialistiska skolorna hafven I sammanblandat dem alla för att desto lättare kunna förklara dem i bann. Socialismen har gjort till sin uppgift att studera samhällets ekonomiska: konstitution och dervid utgått från synpunkten af den talrikasto och fattigaste klassens moraliskä, fysiska och intellektuella utveckling. (Sorl från högern.) Referenten säger; att man öfverallt finner spår af socialismen. Jag tror detjväl. Den är hoppets en stråle för den olycks lige. (Buller från högern.) Och då kommen I och talen om eländets oundviklighet! Eländets oundviklighet! Hvem kan då bestämma huru långt denna oundviklighet skall sträcka sig? Hvem kan bevisa, att en tredjedel, en fjerdedel, en femtedel af samhället alltid måste vara hemfallen åt eländet? Antingen tron I icke på framåtskridandet, och då disputerar jag icke med eder, eller också tron I derpå, och å — huru viljen I bestämma hvar det outidvikliga börjar ?... Vetenskapsmännen, de berömdaste lagstiftare, de mest ansedde nationalekonomer säga med Turgot att -arbetarens dagspenning bör vara inskränkt till hvad som för honom är oundgängligen nödvändigt för att lefva... Det ir då icke underligt att de, på hvilka tyngden af dessa tröstlösa maximer faller, icke söka ledning hosdem som omfatta desamma, och att de göra allt som står i deras förmåga för att på egen hand undgå de bedröfliga verkningarna af dessa sällsamma teorier. I socialismen är det icke fråga om att undertrycka likheten i vilkor, Vi vilja icke genom våld men genom studium: af den sociala ekonomien, genom vetandet, genom uppfostran komma derhän att kunna sätta jemlikhetsregimen i stället för antasonismens regim. Det är derföre arbetarne associera sig för att afskaka okunnighetens och eländets tunga bojor. För närvarande hm icke alla frihet att välja sin bana, i synnerhet icke de, hyllka eländet följer från vaggan till grafven. Okunnigheten och fattigdomen äro tvenne tyngler, fösta vid arbetarens fötter. Tänkom 0ss tvenne män, den ena med en tyngd vid hvardera foten, den andre fri i sina rörelser. I låten dem börja vid samma utgångspunkt och I sägen till lem: Gån! Den som kommer först fram skall hafva priset!... Eder lag åsyftar icke föreningar nom landet, utan blott internationella. Hvarföre? Att anfalla RE eganderätten, relidm att uppfordra till deras afskaffande, är etta icke ett lika stort brott, när man är medem af en association inom landet, som då man ;illhör en internationel förening. Eller består brottet just i föreningens egenskap afinternationel? Detta skulle i sanning vara underligt i letta ångans och elektricitetens århundrade, hvilka rycka folken framåt i ett omätligt och oemotståndligt sträfvande till solidaritet. (Buller från högern.) Om I viljen rikta ett slag mot dem, som hjelpa sina kamrater att reklamera sina rättigheter och sina intressen, vill jag erinra eder om att i England finnes en mäktig association, som kallas Trade-Unions. Denna genom sitt antal fruktansvärda, genom sin klokt uttänkta organisation mäktiga, genom sina skickliga ledare förga association erkänner önpet sitt mål, som ir kändt af sjelfva lagen. etta mål är att iramkalla och understödja arbetsinställningar. Förföljer man denna association i England? Nej! Man har tillerkänt den en laglig existens. Så respekterar man friheten i England. Och om viljen ha urkunder, som bestyrka det, kan ja; här lemna eder en med lärdom ochinsigt skrifTESTERNA RE EE ESR KE a