Aftonbladet – 9 mars 1872, sida 2

ändersökningar grundad utredning om lämpligaste sättet att genom upprensning af de rskilda vattendragen inom Norrbottens län försälta dem i sådant skick, att staten må kunna tillgodogöra sig sina inom nämnda län befintliga skogstillgångar, utan ock, i öfverensstämmelse dermed, uppgöra planer och kostnadsförslag rörande dessa rensningsarbetens utförande; samt att K. M:t måtte till nästkommande riksdag göra de fram ställningar och förslag, hvartill K. M:t må finna en sådan utredning föranleda; dels att, för bestridande af kostnaderna för ifrågavarande undersökningar samt upprättandet af nödiga planer och kostnadsförslag, till K. M:ts disposition på riksgäldskonftoret för innevarande år anvisa ett anslag af 15,000 rdr, bifölls efter en kort diskussion emellan, å ena sidan grefve C. G. Mörner och hr v. Koch, som yrkade afslag, och å den andra frih. Funck, hrr Ros och Ekman, som förordade bifall till utskottets framställning. Andra kammaren behandlade i dag först statsutskottets s. k. inkomst-betänkande, hvilket blef oförändradt godkändt. Då kammaren sålunda bestämde beräkningen af jernvägstrafikmedlen till den af K. M:t föreslagna och af statsutskottet) tillstyrkta summa af 8,450,000 rdr, men Första kammaren har ansett denna inkomst endast böra beräknas till 8,000,000 rdr, kommer följaktligen rörande denna fråga gemensam votering att ega rum. Kammaren öfvergick derefter till frågan om mantalspenningarnes upphörande, hvilken upptagit hela den återstående delen afsammanträ det ända till kl. half 4 e. m. Debatten har dock vida mindre rört den finansiella sidan af denna fråga än den konstitutionella, hvilken genast i början bragtes å bane af hr Dufva, som med anledning af den meningsskiljaktighet, hvilken egt rum inom statsutskottet derom, huruvida beslutet skulle så formuleras, att riksdagen förklarade sig för sin del besluta åtgärden och derigenom förbehålla K. M:t rätt att deltaga i beslutet, eller om dessa ord icke skulle i beslutet inläggas, ingick i en utförlig redogörelse för den uppfattning af grundlagens hithörande stadganden, som gjort sig gällande hos utskottsmajoriteten, och hvilken gick derpå ut, att riksdagen egde att ensam besluta äfven i fråga om nedsättning eller afskaffande af ordinarie inkomster. Talaren sökte äfven visa, att en sådan fråga borde genom gemensam votering afgöras, för den händelse kamrarne stannade i olika beslut, men han medgaf att han fann denna sida af saken icke vara så klar som riksdagens rätt att i ämnet allena besluta, hvilket han också ansåg vara hufvudsaken. Mot denna uppfattning uppträdde först statsrådet Wern, som dock mycket varsamt berörde den konstitutionella frågan, anseende densamma icke böra i denna ordning bringas under diskussion, Han ansåg, lik som hr Dufva, sjelfbeskattningsrätten af yttersta vigt, men trodde att frågor sådana som denna, ej borde i oträngdt mål göras till föremål för splitet. — Hr Rundgren åter uttalade bestämdt sin åsigt, att grundlagen ej tillstadde riksdagen att utan konungens samtycke vidtaga förändringar i bestämmelserna om statsverkets ordinarie inkomster. I samma riktning yttrade sig hr Ribbing. Statsrådet frih. Alströmer förbigick den konstitutionella frågan, men sökte visa att den föreslagna åtgärden möter praktiska hinder, i det andra afgifter voro baserade på mantalspenningarne, såsom kurhusafgiften och vissa i presteregleringar bestämda kapitationsafgifter. H. exe. justitiestatsministern visade att vid tillfällen då dylika frågor blifvit dragna under konstitutionsutskottets bedömande (1828 och 1834) hade utskottet uttryckt den åsigt att beslut rörande de ordinarie inkomsterna borde fattas af riksdagen och konungen gemensamt. Hr Mannerskantz fann åtgärden innefatta ett försök till inkräktning på konungamaktens ställning i samhället och ett inkastande af ett sprängämne i det nya samhällsskicket, i hvilket yttrande hr Dahm instämde. Hr Dufva bemötte de gjorda inkasten i ett senare yttrande, hvari ha slutligen uttalade sin öfvertygelse att grundskattefrågan, hvilken otvifvelaktigt skymtat i bakgrunden under hela denna debatt, otvifvelaktigt skulle förr eller senare få den lösning, att dessa skatter komma att afskaffas, så vida landet får fortgå i sin lugna ut: veckling, och detta oafsedt hvilket sätt för frågans afgörande som än må anses vara stadgadt. En mängd talare yttrade sig för öfrigt i korthet för bifall till förslaget, de flesta utan att inlåta sig djupare på den konstitutionella sidan af saken, och med 110 röster mot 64 blef slutligen statsutskottets förslag bifallet. CSES Den vigtigaste nyheten för dagen från ntlandat är dan cam maddalaa I att talaren m —