Aftonbladet – 9 mars 1872, sida 2

Sådan var den alltid skuldsatte och sin derlighet affischerande man, som underlin pf år af kejsar Napoleons regering styrde li tt vigtigt departement några få mil frånu aris. Klagade då invånarne, som äro bland fö e bäst uppfostrade, de mest idoga och dejta ingst hunna i Frankrike, öfver honom?lO uldeles icke. Normanderna äro ett allvar-)L gt, arbetsamt folk — Frankrikes skottar e de äro lugna och kalla till sitt sätt, och de et skulle vara naturligt att antaga, att huru p: tort öfverseende gascognare eller proven-r aler skulle kunnat visa en högstäld embetsjä ans utsväfningar och laster, skulle de drab-m ats af en strängare dom på denna mnordli-d are breddgrad. Men man säger oss och åde ransakningens gång och juryns dom evisa det, att prefekten i sitt departement tnjöt den största popularitet. Han hadelj tt otvunget, öppet sätt, strödde omkringif, ig sina egna och det allmännas penningar, ch hans utsväfningar betraktades med ettlf, ympatetiskt leende såsom en generös och ikt begåfvad naturs öfverdrifter. Försvarsvitnena säga, att han var ytterst liberal hvad let offentliga angick och att han uppoffrade ner penningar för sitt departement, än han tog ifrån det. Med afseende på sanningen af detta påstående hafva vi inga tillförlitliga data för ett omdöme; men man kan an-! taga att, som hans officiella utgifter sanno-l! likt voro lika lättsinnigt ordnade som hans i; a for s mm. Oo fa enskilda, är det troligt att han för departementet utgifvit mer än sin officiella inkomst. De offentliga och enskilda utgifterna ärol: emellertid, då det gäller en fransk embets-1 man, till den grad hopblandade, att det ärj) nästan omöjligt att bestämma deras respek-: tive gränser. Men hvilka orsakerna till prefektens förlägenhet än må ha varit, ärl:! det säkert att han behöfde penningar ochl: lika säkert är att han tillgrep de mest extraordinära konstgrepp för att skaffa sig sådana. Vitne efter vitne, många af den högsta samhällsställning, trädde emellertid fram och förklarade, att de utvägar han begagnat att skaffa penningar icke voro brottsliga, icke en gång vanhederliga, utan på sin höjd oregelbundna och vitnande om ett högst oaffärsmessigt sätt att föra räkenskaper. Finansministern sjelf gick ända derhän, att han påstod att en dylik frihet vore oundgängligt nödvändig för att kunna betäcka de tillfälliga utgifter, som ofta förekomma i den offentliga administrationen. Detta system bedrefs emellertid så djerft, i en sådan skala, så öppet och under så lång tid, att man förvånas att erfara, att de underslef, som läggas prefekten till last, icke uppgå till mer än 10,000 pund sterling. Förfaringssättet lika som allt hvad som bär prägeln af originalitet och snille var ytterst enkelt. Flere personer öfvertalades af prefekten att skrifva qvittenser på fyraeller femdubbla beloppet af de summor de verkligen mottagit. För personer, som icke hade någonting att fordra, var det en småsak att, för att göra den högtuppsatte mannen till viljes, qvittera betydliga summor. När prefekten skulle gifta om sig, ville han att brudkammaren skulle vara så elegant som möjligt och gaf ut mer än 700 pund för dess inredning. Som denna summa antagligen skulle väckt inrikesministerns häpnad, uppgjordes ett litet arrangement med tapetseraren. Som denne äfven inredt en asylför sinnessvaga, öfverenskoms det, att han skulle slå af 400 pund på räkningen för prefektens brudkammare och öfverflytta dem på räk ningen för nämnde asyl, genom att med 10 procent öka priset på hvarje sak, som han gjort för densamma. En man, som stigit upp i en ballong och gaf en räkning på 1000 francs fick gifva qvitto på 5000 för byggandet af en terrass. Kortligen, systemet var enligt engelska begrepp rent af bedrägligt. Men moralister så väl som jurister pläga vid bedömandet af handlingar göra afseende på det allmänna bruket, Hvad som kan sägas till försvar för Janvier de la Motte är, att hvar och en gjorde på samma sätt. Man säger oss med anspråk på den största auktoritet, att man utan fingerade utgiftsposter icke skulle kunna uppgöra någon budget alls. Man måste tillåta omflyttning i räkenskaperna, så att hvad som utgifves på ett konto öfverflyttas på ett annat, eller fingerade räkningar, genom hvilka en frikostig och patriotisk prefekts extra utgifter döljas under någon oskyldig förevändning. Hvad betyder det väl att en utgiftspost uppföres, för hvilken ingen valuta erhållits, om man blott är moraliskt öfvertygad om att prefekten verkligen användt penningarne på ett välgörande sätt efter ett godt hjertas ingifvelse. Och att prefekten i Eure är en mycket aktningsvärd man intygades af aristokratien och de mest framstående männen inom provinsen. Juryn frikände honom derföre och stödde sitt utslag på den teorien, att en kejserlig prefekt icke borde fällas för det han inom sin egen sfer följde samma berömda finansiella system, som så behagligt och säkert ledde till Sedan. Häradskrifvaretjenst. K. M. har i går till häradsskrifvare i Bälinge, Rasbo