FJERDE KAPITLET. Miss Emma Geach. Ofrid herrskade vid Beechhurst Dene. Julhelgen betraktas i allmänhet som en åt glädjen och trefnaden helgad tid, men så var ej händelsen inom detta hem. Hvarje dag som gick, var full af split ochobehag, — den sista, värre än de föregående. Lad Lydia tycktes lyckas väl i sin plan att få bort Tom Clanwaring från hemmet. Men ej blott från hemmet och orten ville hon förjaga honom, — han skulle bort från hela denna del af landet, ett syftemål, för hvars ernående hon uppbjöd hela sin energi och det farliga inflytande som hon förvärfvat; som läsaren sjelf skall finna, voro förhållandena henne äfven till en förvånande grad gynnsamma och skulle blifva så ännu mera, innan veckans slut. Misshällighet var således rådande. Ala emot Tom, Tom emot alla. Några bittra förnärmelser -hade slutligen förmått bringa hans sinne i uppror och han hade gifvit häftiga svar, Det var i grunden små, lumpna beskyllningar som blifvit gjorda emot honom, men som småningom växt till hårda anklagelser genom det sätt hvarpå de blif-: vit framställda för sir Dene, ett sätt, så slugt beräknadt, att der fanns sanning nog för att göra dem trovärda, eller åtminstone svåra att bestrida. Betänkligare beskyllningar började snart hviskas och Tom skulle måhända haft svårt för att bevisa deras falskhet, äfven om han egt tillfälle dertill, men detta tillfälle blef honom förnekadt. Sir Dene lemnade icke sina rum. Plågad, både till kropp och själ, var hans lynne retligare än man någonsin kunnat erinra sig det. Hans missnöje mot Tom, emedan han lemnat hemmet och passerat juldagen hos