Aftonbladet – 8 mars 1872, sida 3

il MN e 0 refinnas. Yrkade bifall till K. M:ts förslag. Iså ofta såge exempel på att skarpskytteföreninÅ Sar PPS ma a oo SP PPP EP NN skulle vilja gå längre än till de 150.000 rd Frih, Stjer nblad anmärkte att om friköpningsrätten upphörde, så upph också all inkomst för fonden, som dock vore ställd uteslutande till M:ts disposition. Det vore derföre så mycket mindre skäl att hänvisa till denna fond, då föregående riksdag funnit den samma oafv isligen nödig för att man skulle kunna använda 3: :dje klassens ho ring och förklarat sig villig attbetala beloppet. Statsrådet Weidenhjelm anmärkte att om det varit K. M:ts mening att använda beväring: fonden till det i fråga varande ändamålet, så hade han säkerli nämnt detta. Då ej så skett skulle bifell till utskottets förslag blott vara eit medel till att uppskjuta anskaffandet af åtskilliga n diga saker. Det funnes visserligen ingen erhängande krigsfara för handen, men ingen kan veta hvad morgondagen medför och derför är det säkrast att redan nu anskaffa hvad som är behöfligt, i synnerhet då man har da dertill. Yrkade bifall till K. M:ts förslag Grefve af Ugglas anmärkte att utskottet icke beslutit, att K. M:t skulle använda medel af beväringsfonden, utan blott ansett, att det ej vore oundgängligen nödvändigt att använda mer än de i fråga varande 159.000 rdr. Skulle man vid nästa riksdag anse hela samman behöflig, så vore det blott att derom framställa förslag. Riksdagen wnderkände ingalunda s förpligtelse att äfven betala de 350,000 rdr som ännu återstode. Frih. Skogman fäste uppmärksamheten på att utskottet blott velat något annorlunda fördela an-. slaget och att om något ovanligt brådskande skulle inträffa, så funnes en till gång i bränvinsfonden. Grefve Henning Hamilton röstade för bifall till utskottets förslag derföre, att icke vid någon föregående riksdag på senare tider en sådan enhi lighet förefunnits inom statsutskottet att bifalla hvad K. M:t i afseende på fjerde hufvudtiteln föresla Det vore derföre ej skäl för Första kammaren att höja ett anslag som utan fara kan fördelas på tvenne år. Hr Pe Marö ansåg att då man erkände att anslaget vore behöfligt, så funnes det ej anledsg att fördela det på tvenne år och ännu mera L den embarras de richasse som nu syntes föDetta blef äfven riksdagens beslut. Regeringen hade acit ett extra anslag af 100.000 rår till skarpskytteväsendets befrämjande. Dotta hade äf val utsköttet förordats, men deremot uppreste s grefve C. G. Mörner, som, i enlighet med en i andra kammaren väckt motion, förordade att anslaget skulle nedsättas till 50,000 rdr, då man af Klint föste den siste talarens wuppmärksamhet på att detta anslag äfven var afsedt att befordra målskjutningsskickligheten inom indelta armen och för att denna kompanivis i dertill uppförda skjutbanor skall kunna öfva sig gemensamt med skarpskyttarne. Tillstyrkte bifall till regeringens förslag. Hr v. Koch ville att direkt anslag skulle begäras för armåns vapenöfningar och talade för att man skulle öfvergå från deltagande i skarpskytteföreningarne, hvilkas tid synes vara slut, till uteslutande öfning i skjutskicklighet så att denna komme att besittas af hela landets manliga befolkning. Grefve C. G. Mörner anmärkte såsom ett fel att uppförandet a skjutbanor, i hvilka indelta armen egde att öfva sig. vore beroende af om i trakten funnes friv illiga v skarpsk kyttekårer, af hvilkas tillvaro således armåns öfning betingades Grefve Ehrensvärd trodde att hvad man än hade att anmärka mot de frivilliga skarpskyttekårerna, så hade de dock både sjelfva egt och hos andra väckt ett lifligt intr för landets försvar samt bidragit till den yngre manliga befolkningens öfming i skjutfö ghet. Anslaget vore för öfrigt lika mycket afsedt för den indelta armens skjuatöfningar, o om detsamma nu nedsattes skulle det ändamål K. M:t afsett. nemligen att erhålla en skjutbana inom hvarje kompani, icke ernås, ej heller de premier, som äro behöfliga för utvecklande af en större färdighet, kunna utdelas. Grefve C. G. Mörner trodde att man skulle bli bragt derhän att man, för att få skjutbanor uppförda åt indelta armån, der sådana ej funnos. skulle bli tvungen att. kanske mot liten betalning, söka förmå folket att bilda skarpskytteföreninga r. Frih. A. C. Raab ansåg det som en särdeles stor lycka att skarpskytteföreningarne med upp: ofiring af tid och penningar och utan annan helöning än den inre tillfredsställelsen att ha gagnat sitt fosterland, öfvat sig i vape skulle skarpskytte yndas och detta skulle vara en föro vi icke ha ett ordnadtnationalförHr Stråle hade med intr se följt skarp väsendets utveckling och detsamma hade tydligt förökat skjutskickligheten inom Stockholms län. Tillade att det k. brefvet an skarpskyttebanor bemyndigade länsstyrelse anor banor äfven inom de kompanier, der icke skarpskytteföreningar funnes. Hr af Klint erinrade om att anslaget begärts icke för de frivilliga skarpsky ttekårerna utan för Skarpska tteviäsendet. Frih. CO. A. Raab framhöll att då förvärfvande af skjutfärdighet bland folket och icke ensamt inom armån vore ett mål som man borde eftersträfva, så kunde det ej vara olämpligt attregeringen ställde dessa håla saker i sammanhang. Hr Abelin upplyste att då upprättandet af skjutbanor af regeringen föreslogs hade regementschefernas utlåtanden inhemtats, och hade man vid bestämmelserna om banornas anläggande äfven haft armeöns öfningar i sigte. Med dem hade afsetts att der rp kytteföreningar icke fanno3 upplifva hågen hos den manliga befolkningen för skjutöfningar. Sedan skarpskytteföreningarne afstått från ett mål som icke på denna väg kunde vinnas hade de — hvilket talaren vitsordade — gjort framsteg i afseende på skjutskickligheten. Utskottets förslag bifölls. Punkterna 31 och 32 biföllos. Utskottet hade föreslagit att K. M: s om anslag till ett exercishus fö t til t måtte afslå Hr statsrådet Netögpnietm ansåg det vara iktigt. att lifgardet till häst, detta mönsterree, skulle sakna en förmån som i så väitlig mån bidroge till truppens utbildning och framifgardan till regementet blifvit lagd re fram i tidens alle jd Nu högre priser en dylik byggen underoffici dessutom till nad bli ännu ( D Hr v. Koch ti kte bifall till K. M:ts prohan inhemtat att den by: ggnad som förut kunnat användas till exercishus vore så upptagen af remontöfningar, att den nu ej kunde användas. Hr af Klint upplyste att öfningarne nu måste ske på höskullarne, men att der ej funnes plats jön oder. Prih. Skogman framhöll att då hästgardeskaserna låge så nära intill de öfriga gardeskaserna borde plats i dessas exercishus kunna beredas. Frih. Funck anmärkte att man ej bestridt nyttan af ett exercishus för lifgardet till häst, men att men velat dermed dröja i anseende till kostnaderna. Hr Montgomery Cederhjelm upplyste attfotgardenas exercishus vore Fullkomligt, NN ptagna al deras egna regementens exercis. Tillstyrkte det kungliga för: den ö! ade. summan nad. Ett exercishus hade blifvit ännu nöd