Aftonbladet – 8 mars 1872, sida 2

mycken beundran af gästerna på värdshnset, en beundran, som ofta yttrade sig i ganska grofkorniga qvickheter. Emma Geach antog hyllningen som välförtjent och qvickheterna besvarade hon i sarma stil. Hon blef aldrig svaret skyldig, hurudan frågan än må varit, — en djerf, ung flicka var hon utan tvifvel, såväl af naturen, som till följd af de förhållanden, hvarunder hon uppväxt och man talade ej väl om henne. Nägom bestämd beskyllning hade likväl ej gjorts mot hennes uppförande, förrän på den sista tiden, då beställsamma tungor började hviska om skandaler och de respektabla af hennes eget kön drogo sig undan för. någon beröring med henne ute på vägar och stigar. En munter, rask och duglig ung qvinna i alla hushållssysslor var hon, skötte nu alltsammans inomhus på värdshuset och hann med mera på en timme, än stackars mrs Black förut på en hel dag. Men hvad hon sysslade med kunde aldrig ske tyst och stilla, utan med buller och bång. Denna måndagsmorgon, då Emma tvättade koppar och fat sedan söndagen, emedan hon icke hade behagat göra det då, skramlade hon värre än någonsin och man tyckte hvart ögonblick att hela högen af porslinet skulle krossas i bitar. Stående vid ett bord i andra ändan af köket med en liten balja hett vatten och en större med kallt, framför sig, aftvättade hon först tallrikarne i det heta vattnet, doppade dem derpå hastigt i det kalla och satte derefter upp dem på en tallriksstege. Jag har snart slutat, var allt hvad hon behagade svara på de erhållna uppmaningarne och gick derefter på, lika oförskräckt och lika bullersamt som förut. Hennes bomullsklädning var uppfästad rundt omkring, under det breda, grofva förklädet; armarne