Aftonbladet – 7 mars 1872, sida 3

Tidningsöfversigt. Sydsvenska Dagbladet innehåller föl jande artikel: Det har ofta blifvit påstådt och är äfven i viss afsegidei bestridligt ätt åtminstone den ena a riksdagens kämrar icke Ingen landet åtnjuter det fälla anseende; som är nödigt, om den pya riks däg; ordningen skall bringa Iandet de frukter, man är dör tina önskat deh hoppats. Vi vilja icke åtminstone icke för tilllället, göra alla Härtill medverkande orsaker till föremål för undersök. ning; vi vilja blott vidröra en, som på sätta sång den, efter vårt förmenande, icke minst bi drager till det nu öfverklagade förhållandet, också synes oss vara af natur att lättare kunna undan födjäs. Det kan icke fördöljas, ott tonen i f verläggningen inom Andra kammaren icke är så dan, söm det höfves personer, på hyilka, om de än ej allä erhållit så stor yttre bildning, dock i följd al döt förtroende, de åtnjata ät landsmän. kan ställas fordran 6in Ck verklig inre hyfsning. Detta är i många hänseenden olyckligt, Det äl klart, att det gifves omständigheter, under hvlika det är både nyttigt och nödigt avt säga rent ut ein mening om såväl förhållanden som Personer öch att Kölla ingen vid deras rätta namn: me sådana förhållanden itträfta sällän i en rtikstö samling. Der är diskussionen till sin täsentlig: betydelse ett medel att öfvertyga, och detta inå förfelas alldeles, om den förlorar den för allt drägligt samlif så vigtiga egenskapen af god ton. Under alla förhållanden fördömliga måste åtminstone anses de, tyvärr, ej sällan förekommande irekta angrepp af representant motrepresentant, liksom det ohötviska anereppet mot institutioner, som hvarje korstitutionelt sainhälle, hvrw demo. kratiskt det äh må vara, måste, så lä ge samällsskicket är oförändradt; omtalas me aktning. Den myndighet, inom hvars maåktområde det ligger att införa ett förbättradt skick i detta hänRende, är talmannen. Vi veta ej, burovida let öfverensstämmer med gammal svensk vana, utt talmannen häruti förblifver overksam; visst ir, att det tyckes vara nutida praxis. Vi kunna ;j minnas, att vi, sedan den nya riksdagsordninsens införande, någonsin i riksdagens referater unnit omnämndt, att talmannen begagnat sin nyndigiet att stäfja det ifrågavarande oskicket. Detta är för oss så mycket mera i ögonen falande, som vi icke känna någon riksförsamling, ler en dylik praxis från talmannens sida eger um, om än utfallet af hans intervention är i olika änder mer eller mindre lyckligt. Viskola emelertid blott tillåta oss att anföra, huru i vårt rödraland Danmark, hvars riksdag nomera erjuder så många analogier med vår, den parlarentariska sedvanan är en helt annan, än hos ss. Vivi NN icke tala om landstinget, hvars formand, Höiesteretsadvokat Liebe, med ledaröternas goda minne och till deras belåtenhet. er ett mycket strängt regemente, i det han e blott genast gör anmärkning mot äfven det drigaste ofördelaktiga omnämnande af en anan medlems yttrande, utan ock med synnerligt it afskär hvarje utväxt på diskussionen, som erigenom strängt bindes vid den föreliggande rken. Men vi skola såsom exemempel på praxis folketinget, hvars stamförvandtskap med vår Anra kammare är omisskännelig, omnämna, huru ör några dagar sedan formandenfann sig förnlåten att göra anmärkning mot kultusministern erföre, att denne gjort den efter vår uppfatting här hemma säkerligen högst oskyldiga föebråelsen mot en talare, att dennes föredrag vore det förevarande sammanhanget meningslöst-. ch dock hade denne talare under diskussionen m upphäfvande af Waisenhusets bibelprivileium begagnat tillfället att föra en lång med citer och bevisställen späckad klagan deröfver, t presterna under alla tider förfalskat bibelöf