Aftonbladet – 7 mars 1872, sida 2

HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE MRS HENRY WOOD. Öfversättsing af Thora Hammarsköld. ) Han är, min själ om sig, den der Otto, som redan börjar lägga på kistbotten, tänkte Jarvis, och aldrig hade brodern återfått ett öre; slutligen hade Otto alldeles upphört att bedja honom derom. Många gånger hade kaptenen lånat af unga Dene, eller åderlåtit honom, som han skämtsamt yttrade. Ynglingen hade likväl nu blifvit mera försigtig och nekade bestämdt att försträcka honom mera pengar; han var sjelf ej myndig ännu och hade blott en viss summa om året till sitt underhåll Med ett ord: alla resurser tycktes för Jarvis vara stängda, om icke sir Dene ville hjelpa honom. Men baroneten hade så ofta lemnat honom pengar med öppet anhållande derom, att han icke ville hjelpa vidare, och långt större summor hade dessutom futit ur hans kassa i Jarvis alltid tomma börs, än hvad baroneten sjelf anade, tack vare lady Lydias intriger. Än uppgaf hon sig behöfva pengar sjelf, än var det Otto, än Louisa Letsom för hvilka hon bad. Baroneten tröttnade slutligen, hvilket han äfven nyligen helt uppriktigt hade sagt henne, med det tillägg, att han storligen misstänkte, att hon i smyg försedde sin äldste son med medel för att depensera. Mylady hade således fullt skäl att försäkra kaptenen, att hon för det närvarande var alldeles urstånd till att Verka godt för honom. Kaptenens ställning var långt ifrån lysande, 4) Se A. B. M 1—22, 24—47, 49—55.