Aftonbladet – 7 mars 1872, sida 2

Ett bref... till Black! upprepade Tom förvånad öfver hvad Randy Black och del elegante kaptenen kunde hafva gemensamt Angående tobak, nedlät sig Jarvis at lakoniskt förklara. Kan du lemna det ifrår mig? Ja, i fall du önskar det; jag behöfvei inte göra så lång krokväg, svarade Ton på sitt vanliga, godsinta vis. Jarvis upp tog en biljett ur fickan och lemnade den å honom, hvarpå Tom gick vidare. Sir Dene hade varit sängliggande hel: söndagen för reumatisk värk i axeln och mr Priar blef efterskickad, Tom var två gånger inne hos baroneten, men blef kall! emottagen. Sir Dene, som ej blifvit upp lyst om rätta förhållandet, fortfor att vred gas på Tom, emedan denne, enligt hvad han trodde, hade gått bort till Simmons, i stället för att stanna hemma öfver middagen. Sir Dene var alltför mycket ur humör, för att ens yttra sig öppet till Tom; dels emedan han var svårt plågad i axeln, dels äfven emedan mylady hade lyckats uppreta den gamle mannen ännu mera emot Tom. Denna dag, som var måndagen, hade Tom Clanwaring mycket att tillse utom hus, Hans befattning som uppsyningsman öfver arbetarne gjorde det svårt för lady Lydia att, som hon bestämdt beslutit, fördrifva honom från hemmet. Erinrande sig den dunkla instinkt, som från början hade manat henne att åvägabringa hans bortjagande, tyckte hon sig nu finna huru sann den varit. Väl hade hennes sätt att gå tillväga rörande den fattige ynglingen lyckats så till vida väl, att han hölls såsom en lägre, beroende tjenare af familjens öfriga medlemmar, och så skulle det troligen äfven fått fortgå ända till lifvets slut för lady Lydia, så vida ej den nyväckta fruktan angående