Aftonbladet – 6 mars 1872, sida 3

Nr dvaBande ar de avgarder, som derlior ETtoradTaps. Ty den förändring, som 1822, i betraktande af den omfattning institutet dåmera erhållit och de flera under tiden skedda förändringar i de medicinalverket rörande författningar, vidtogs, var ej fullständig och blef aldrig genomförd i den anda K. M:t erkänt, att den efter redan då I vunnen erfarenhet bort genomföras. FörhålTlandena gestaltade sig under den närmast fölTjande tiden så, att af de tre examina, medicineandidats, medicine-licentiats och kirurgie-magiIsters, hvilka samtliga erfordrades för full kompetens för läkarebefattningar i statens tjenst, de två förstnämnda kunde afläggas såväl vid institutet som hos fakulteterna, men kirurgie-magisterexamen endast vid institutet. Men ehuru samtliga examina kunde vid institutet afläggas, erhöllo de sålunda examinerade en långt mera inskränkt kompetens till statens läkarebefattningar, än de, som vid fakulteterna undergått de båda första och vid institutet kirurgie-magister-examen. Dessa förhållanden framkallade från flera håll anmärkningar och missbelåtenhet. Och då vid 1840 års riksdag ett utöfver hvad regeringen begärt förhöjdt statsanslag för institutet af rikets ständer beviljades, fästade ständerna vid beviljandet det vilkor, att det, enligt 1822 års reglemente, med institutets nya organisation afsedda ändamål — att vid institutet skulle danas läkare för alla grenar af medinalverket till statens tjenst — uppfylldes. Då denna framställning ej ledde till något resultat, anhöllo rikets ständer vid 1847—1848 årens riksdag, att K. M:t behagade nedsätta en komitå af sakkunnige män med uppdrag att utarbeta förslag till den medicinska undervisningens ordnande och derefter vidtaga de åtgärder, som kunde finnas nödiga. Då ej heller denna framställning lyckades vinna något afseende, förnyade rikets ständer, i skrifvelse den 10 December 1857, begäran, att K. M:t måtte tillsätta, komitn samt anhöllo derjemte att, -enär den vid institutet meddelade undervisningen måste anses icke allenast motsvarande, utan ock i flera delar fullständigare. än den som vid universitetens medicinska fakulteter kan åstadkommas, de läkare, hvilka genomgått alla vid institutet föreskrifna examina, måtte tillerkänn lika befordringsrätt med dem, som. efter aflagd m dicine-licentiat-examen vid ettdera universitetet, undergått den så kallade operationsexamen och erhållit kirurgie-magister-diplom-. Den af två riksdagar begärda komiten blef omsider den 4 Februari 1859 tillsatt och afgaf den 30 Juni samma år sitt betänkande, i hvilket den hufyudsakligen tillstyrkte att, med indragning af såväl de vid Upsala och Lunds wniversiteter befint! medicinska fakulteter, som af Carolinska medico-kirurgiska institutet, ett enda medicinskt läroverk borde inrättas i Stockholm; hvarjemte föreslogos öfvergående åtgärder, hvilka med nämnda mål för ögonen och för dess förverkliande kunde vidtagas. K. M:t fann emellertid ika litet skäl att bifalla detta förslag, som att lösa frågan i den af rikets ständer förat angifna riktning, utan afgjorde den i bref till sundhetskollegium och stadgar för Carolinska institutet af den 26 April 1861 på helt annat sätt. Genom nyssnämnda K. M:ts beslut borttogs helt och hållet kirurgie-magister-examen, hvarjemte institutet ytterligare beröfvades rättigheten att anställa medieine-kandidat-examen. Det skulle deremot fortfarande få anställa medicinelicentiat-examen, men aläggande af prof för medicine-doktorsgrad, som dock erfordrades för kompetens till åtskilliga befattningar, bland annat lärareplatserna vid institutet. skulle, som förut, endast få ega rum vid fakulteterna. som ensamme egde meddela doktorsgrad. Det störst och rikast utrustade medicinska läroverket i r ket, ja, i hela den skandinaviska Norden, blef sålunda till sin verksamhet stympadt och prakskt förbjudet att i väsentliga delar få utföra sin bestämmelse såsom läroverk. Denna utgång af saken var så fullkomligt stridande mot rikets ständers tydligt uttalade åsigt och mot deras uppfattning af undervisningens, vetenskapens och samhällets fördelar, att de genast vid påföljande riksdag afläto en skrifvelsa till K. Met. med anhållan, -att K. M:t täcktes medgifva Caroliska medico-kirurgiska institutet rätt att, i likhet med universitetens medicinska fakulteter, anställa såväl den teoretiskt medicinska eller såkallade medicine-kandidatexamen, som den praktiskt medicinska eller medicine-licentiatexamen, samt att stadgarne för bemälda institut af den 26 April 1861 måtte i öfverensstämmelse härmed varda ändrade och de åtgärder i öfrigt vidtagas, som för befordrande till verkställigtiet häraf kunde finnas nödiga-. Grunderna för rikets ständers omförmälda framställning äro i deras skrifvelse af den 16 Maj 1863 på ett fullständigt och bevisande sätt utvecklade. Men ännu på nionde året hvilar skrifvelsen obesvarad. Om emellertid befrämjandet af god och i sitt slag fullständig undervisning städse med skä anses vara för samhället nyttigt och eftersträfvansvärdt och detta icke minst gäller i afseende få den medicinska undervisningen och läkareildningen, så lärer häraf otvunget följa, att det måste vara mot det allmänna bästa stridande, att förhindra och förbjuda en för sådant ändre mål redan ordnad och af staten bekostad inrättning att i fullaste mått verka för sitt ändamål allt hvad den efter måttet af sina utvägar och hjelpmedel förmår. Ett sådant förfarande medför ej blott den omedelbara skadan att intellektuella och materiella tillgångar förspillas, utan att göra den nytta samhället bort och kunnat af dem draga, det medför den vida mera sorgliga, men mindre lätt beräkneliga skada, hvilken består i det hämmande af oälingens möjliga förofran, som måste antagas följa af hämmade tillHen till undervisnings meddelande och derigenom till odlings utbredande. Och om i en stat, som underhåller flere, hvar för sig tillräckligt, om än med olika grad af fullständighet utrustade läroanstalter, det lärer böra anses för samhällets väl menligt att vilja betaga det mindre fullständigt utrustade rättighet att. efter måttet af nit, förmåga och de tillfällen yttre förhållanden betinga, verka för sitt erkändt nyttiga ändamål, skulle väl — städse från den enda synunkten af fosterlandets väl — annorlunda kunna edömas förfarandet, att hindra det bäst utrustade, det åf statens medel mest påkostade, att lika fritt, lika fullständigt som de öfriga arbeta för hvad man måste erkänna såsom det gemensamma fosterlandets fördel, den bästa möjliga läkarebildningen? Och likväl, nu på femtionde året sedan vårt lands regering erkände, att erfarenheten redan då ådagalagt nyttan deraf, att Carolinska institutet erhölle en sådan organisation, att läkare för alla grenar af medicinalverket der kunde bildas, och under det representationen städse beredvilligt lemnat medel till undanrödjande af hvarje brist, som kunnat ge minsta fog till befarande att ej institutets organisation motsvarade dess erkända ändamål, hafva svenska folkets ombud, sedan ett tredjedels sekel, gång efter annan nödgats vända sig till landets regering med framställningar om att de kungliga orden en gång må blifva verklighet. Under sådana förhållanden måtte. efter snart nioårig väntan, det ej vara för tidigt, att representationen ånyo gör hvad på dem ankommer för, att i denna sak se det allmänna bästa till godo. . Den förändring. som, i ofvan angilna syfte, yrkas, eller medgifvande för Carolinska institutet att få anställa medicine-kandidatexamen kan visserligen verkställas utan nya anslag från statsverkets sida, då institutet eger behöfliga lärarekrafter och examinatorer härför, särdeles när den af institutets lärarekolleginm föreslagna förändring af den sedan flere år lediga lärostolen i materia medica till en i fysiologi fått ega rum. Men på ett håll uppstår ett nytt åliggande för institutets lärare, hvilket kan göra någon tillökning i lärarepersonalen önskvärd. I den gällande studiiplanen är af K. M:t föreskrifyet, att de studerande skola, näst före och näst efter medicine-kandidatexamensafläggande, fullgöra en örberedande klinisk tjenstgöring. Skulle nu invatt ran a FT KJ Er