Aftonbladet – 6 mars 1872, sida 2

rougns förhärdade och frånstötande uttryck. Sir Dene hade förut hört honom nämnas som en drinkare och spelare — med ett ord: som en man af föga aktadt rykte, i synner het sedan han tagit afsked. Den andre. löjtnant Paget, syntes vara en beskedlig. nägot inskränkt, ung man. Men sir Dene var icke nöjd med att Jarvis, honom oåt spord, tagit sig före att bjuda de båda herrarne till hans bord denna dag; den gamle baroneten tyckte aldrig om att främ lingar kommo in i familjekretsen på julda gen. Han var, såsom det höfdes en godsherre och värd, artig emot dem som gäster i hans hus, men hans sätt saknade den van liga hjertligheten och han satt för det mesta tyst. Detta, tillika med familjen Ardes uteblifvande, gjorde middagen stel och tråkig. Först sedan den till hälften var förbi, saknade sir Dene sin favorit-sonson, ty i hans hjerta hade ändå Tom främsta rummet, så föga mylady eller någon af de öfriga också anade detta. Hvar är Tom? utbrast han. Ingen svarade. Han upprepade frågan högre och med någon häftighet. Lady Lydia kunde icke längre låtsas ej höra honom. Ja så, Tom! — Jo, han har, som jag tror, gått ditöfver till Simmons, yttrade hon värdslöst. Sir Dene lade ifrån sig knif och gaffel. Till Simmons! upprepade han, medan ett uttryck af stränghet lade sig öfver hans vackra drag. Hvad är orsaken till att han gått dit på juldagen ? Hans simpla smak, förmodar jag; sva rade hon med hårdhet. Som ni vet, sir Dene, är han mest böjd för sådant umgänge.Om han det är, mylady, så har han att tacka er derför, ty det var ni, som först tvingade honom att söka det, genmälde sir