Aftonbladet – 6 mars 1872, sida 2

arat, att han ämnar hålla ett tal till förån för Italien, och till följd af dettä tills innagifvande beslöt man att åter uppjuta diskussionen. Det påstås attThiers tterhet härleder sig derifrån, att Italien, ter att ha öppnat underhandlingar angåde modifikationer i handelsfördraget, på ysklands ifriga uppmaningar plötsligen aföt dem; Enligt Daily Telegraphs korrespondent i aris Har ett samtal, hvilket regeringen illit med katolska biskopar, värkt mycken rbittring hos venstern. Vid detta gämta ;reslogs, att man skulle förnya det uttande af sympati för påfven, som afgafs fördet år, och sedan öfvergå tiM dagordninen. Biskoparne telegraferade till Rom och nhöllo om tillåtelse att ättaga den begärda ömpromissen, och påfved förklarade sig öjd med dessa förnyade uttryck ef sympati, om afgåfvos i franska folkets nami: Det lerikala partiet hade förut förvissat sig m, att detta var allt som möjligtvis kunde innas. Regeringen för sin del ville icke tt någon votering om saken skulle cga um, Angående förslaget om de orleanska sodsens återställande har vederbörane utskott den 1 dennes åfgifvit sitt betänande. Detta betänkande är tillstyrkands: vert Grevys förslag attintaga en klausul, om gick ut på att republiken återställde i råga varande gods åt de orleanska prinarne på vilkor, att de inträdde i Frankike såsom enskilde medborgare, afstyrktes t utskottet efter en iiflig diskössion: Den radikala tidningen Rappel ät: com den 29 förliden månad för första gån ven efter trenne månaders suspension. Hela örsta sidan upptages af ett poem af Victor Iugo, kalladt Les deux voi. Målaren Courbet, som för sitt deltavande i kommunupproret af krigsrätten i Versailles dömdes till sex månaders fängelse, rade den 2 dennes uttjent sin strafftid och rigafs då. Påfven har, berättar Times Berlinkorrespondent, befalt att en del af de påfiga kiven och dyrbarheterna skola packas in för att våra i ordning 1 händelse han lemnar Roni. I sådönt föll skall han sannolikt begifva sig till Trenid: Den gammalkatolska rörelsen börjar allt mer och mer gripa omkring sig uti Österrike. Hela kommuner ha förklarat sig oberoenda af det officielt erkända presterskapet öch äktenskap afslutas genom prester, som äro förklarade I baun af sina bi: skopar. Härigenom hafva uppstått ei inängd konflikter, hvilka regeringen icke visar någon synnerlig ifver att afhjelpa eller förmildra. De civila myndigheterna söka tvärtom uppställa alla möjliga slags hinder mot den gammalkatolska propagandan, och under förevändning att striden gäller en rent dogmatisk fråga, tvekar kultusministern Stremayer att intervenera, för atticke stötå sig med det nykatolska presterskapet. Der puteradekammaren synes besluten att åstadkomma ett lagligt ordnande af den nya situation, som uppkommit genom senaste kyrkomötets dekret, och ex äf döss medlemmar har framställt en motion, som föreslår att en af femton ledamöter bestående kommission skulle utnämnas för att öfverlägga om frågan rörande den lagliga ställning, som art. 15 af grundlagen bestämmer för de församlingar, som förkasta ofelbarhetsdogmen, att förbereda lagar angående de kyrkliga korporationsoch egendomsrättigheter, hvarpå dessa församlingar kunna komma att göra anspråk, samt angående deras förhållande till de civila och statsmyndigheterna. Underöfverskriften Å ter ett attentat innehåller Wientidningen Tagespresse i sitt senast hitkomna nummer följande sarkastiska kommentarier till det så kallade mordförsök, hvilket nyligen blifvit föröfvadt mot engelska drottningen: Att attentater också kunde tjena till att muntra upp folk var hittills obekant. Vanligen framkallade underrättelsen om ett attentat ett förfasande i hela verlden, börserna grepos af Veitsdansen, som störtade mången ur sina glada förhoppningars och gyllene drömmars rike ned till de obskura menniskobarn, som måste arbeta om de vilja lefva. Ja, till och med de bestälda attentaterna mot den siste af Napoleonerna voro vanligen så artistiskt, så raffineradt anordnade, att de åtminstone icke framkallade skratt. Pietri utvecklade alltid en sådan lyx med bomber, granater och dolkar, att till och med förevisandet af dessa infernaliska tillintetgörelseverktyg förorsakade blodstockning eller skrämde slag på känslofulla menniskor. Aldrig stälde den korsikanska polisprefekten så klent till, att blott en oladdad pistol var de sammansvurnes vapen, så skarpt öga hade nog polisen, att den ej begick en an blunder. Dock blir nu till och med mordförsöket af den blodtörstige polacken, som egentligen är belgier och som sjelf vid åsynen af utgjutet hönsablod får konvulsioner, i sann komik öfverträffadt af underrättelsen från London om attentatet mot drottning Victorias lif, och vi beklaga uppriktigt, att detta beskedliga mordanslag kom att inträffa just efter polisdirektören Stiebers konstproduktion. Ty derigenom skall mången förledas att ställa Londonattentatet i paritet med det berlinska, och det skulle vara i högsta grad orätt mot England. Aldrig kan en engelsk statsman komma på det orådet att uppfriska sin bleknande inflytelse genom dylika småaktiga och fullkomligt misskrediterade medel, eler att söka höja drottningens popularitet genom en oladdad pistol. Londonattentatet har sålunda i detta hänseende ingenting gemensamt med den Stieberska produktionen på samhällsräddningarnas område; men detkorta mellanrum, hvarmed de inträffat efter hvarandra, och framför allt