Aftonbladet – 5 mars 1872, sida 2

sköna lugn icke länge skulle få fortfara, derom vitnade många tecken. Förhållandenna syntes närma sig en kris, i mera än ett afseende. Kapten Jarvis Clanwaring befann sig i en desperat ställning — han var, som man säger, ända öfver öronen, fördjupad i skuld och ingen annan utväg syntes vara, att draga upp honom ur dyn, om ej genom en stor och fyndig coup-demain, såsom ett giftermål med någon rik arftagerska. Och en sådan fanns ju till hands! — en ung och förtjusande arftagerska. Kapten Clanwaring gjorde följaktligen täta besök vid Beechhurst Dene, — allt för May Ardes skull; men besynnerligt nog — utan att hon tycktes det allraminsta intressera sig för honom. För lady Lydia hade detta förhållande varit alldeles oförklarligt, ända tills helt nyligen, då en förskräcklig misstanke fattade henne att May älskade den vanbördige, fattige, föraktade Tom, — honom, som på nåder fått vistas i huset och nu användes på en tjenares underordnade plats! På ett eller annat sätt hade äfven mrs Arde inhemtat samma misstankar måhända genom hänsyftningar af lady Lydia, ty af oss sjelfva komma vi sällan på sådana ider; Mrs Arde var dock långt ifrån öfvertygad om saken — hon ansåg det vara nära på omöjligt att May kunde handla så dåraktigt, Tom skrattade helt högt vid tanken på den vändning händelserna tagit denna afton och gick raskt vidare till Arde Hall, Han begrep lika väl som någon annan att mylady bannlyste honom från juldagsmiddagen, derföre att miss Arde väntades dit; men för defina-gång hade Tom vunnit partiet och mylady förlorat, Tom insåg att den förföljelse, som nu åter börjat öfvas mot honom och som hade till syftemål att