Aftonbladet – 5 mars 1872, sida 2

att säga. Kanske icke; troligare hade då varit att de fortfarande älskat hvarandra som bror och syster. Icke, såsom skulle miss May någonsin förklarat sig hysa ömhet för Tom; hon hade tvärtom under barndomen varit hans lilla nyckfulla herrskarinna, såsom det kunde väntas af en sådan liten trotsig dam. Men då May uppväxte, angreps hennes mor af en allvarsam sjukdom och läkarne ordinerade för mrs Arde ett längre vistande på kontinenten. Hela familjen reste, och var borta tre år. En så lång tid kan framkalla störa förändringar i personers utseende, såväl som i mycket annat. Tom var tjugutre år, May nära nitton, då de återsågo hvarandra. Hon såg en högväxt, vacker ung man, af ett ädelt och intagande väsende; han såg en blygsam, ung skönhet, med den skäraste rodnad på sin fina kind. Deras första sammanträffande afgjorde deras öde; de intogos af en djup och stark kärlek till hvarandra — så innerlig och ren, som kärleken kan vara mellan en man och en gvinna i denna verld, och detta vill säga mycket. Icke ett ord hade likväl ännu blifvit yttradt; Tom Clanwaring var alltför mycket en man af heder, för att med vetskap af sin beroende ställning, vilja binda May genom ett löfte, men båda visste ändå rätt väl huru det stod till med den andras hjerta. Att Tom — fattig och utan några utsigter för framtiden — skulle tilllåtas vinna henne, var icke att tänka på, men de båda unga tänkte icke heller på den kommande dagen; det var för deras oskyldiga hjertan sällhet nog att nästan dagligen få se hvarandra, få taga hvarandra i hand, På detta vis hade under det år som nu förflutit sedan Mays hemkomst allt gått lugnt och gladt och stilla, men att detta