Aftonbladet – 5 mars 1872, sida 2

slut en gång blifvit fattadt, icke kunna anrsc nat än finna att den aktning riksdagen vore al skyldig sig sjelf fordrade, att beslutet höl-y: les i helgd. Åt den indignation, som ytt-o randet om riksdagens s. k. värdighet på-y tagligen hade framkallat i kammaren, gafs dessutom grefve Posse ett eftertryckligt ut-k tryck. Sedan hr Mankell ännu en gångjn haft ordet och förmält sig anse beslutet vid s förra riksdagen ha tillkommit under förut-u sättning att arbetena skulle kunna utförasn för den uppgifna summan, hvilket dock tal. k påstod icke kunna ske, hvarföre han ansåg r riksdagen ha i denna omständighet ett skällb att frångå sitt beslut, blef anslaget utanlb votering och såsom det tycktes nästan enhälligt beviljadt. n Bland alldeles nya anslag af betydenhet,ld som denna gång blifvit föreslagna på fjerde lk hufvudtiteln, befinner sig äfven ett till ka-h sernetablissement för Svea artilleri-rege-t mente. K. M:t hade för ändamålet begärt li ett anslag af 1,000,000 rdr, och utskottetr hade på det sätt tillstyrkt framställningen, c att det föreslagit riksdagen att bevilja för: 1873 ett extra anslag af 450,000 rdr till på1 börjande af kasern, stallar och ridhus vid 1l ett kasernetablissement för nämnde rege-l1 mente, men på samma gång anhålla, att K. l M:t täckes taga under ytterligare ompröf-1 ning, huruvida icke artilleriets förråder och lf verkstäder skulle kunna inrymmas i de byggnader, som tillhöra den s.k. artillerigården, 1 och derigenom kostnaderna för det nyals etablissementet nedsättas under det belopp,ls som nu blifvit derför beräknadt. i Ingen talare bestred behofvet af det fö-le reslagna etablissementet, men några, såsom hrr L. O. Larsson, Hjelm, J. Pehrsson, Lund4 qvist och Ifvarsson, yrkade dock ytterligare uppskof med anslagets beviljande, dels under förebärande att frågan ännu icke var tillräckligt utredd, dels emedan redan så stora anslag blifvit beviljade. Häremotuppträdde hrr grefve Posse, Fredrikson, frih. J, Ericson, J. Rundbäck, Adlersparre och Åke Andersson, anförande, att då behofvet: redan länge varit erkändt och genom den beslutna tillökningen af artilleriet blifvit . ännu mera trängande, samt då man denna gång såsom skäl för afslag icke kunde anföra bristande tillgångar, borde denna fråga, som så länge stått på dagordningen, ej längre undanskjutas. Hr Adlersparre lemnade en liflig skildring af det rent af upprörande tillståndet i de nu använda batterikasernerna, och uppgifterna vitsordades af hr Åke Andersson, som jemväl besökt dessa kaserner. Dessa skildringar gjorde tydligen ett starkt intryck på kammaren, hvarföre också hr C. Ifvarsson, trogen sin vana att söka afkyla all obehörig känslosvallning hos kammarens ledamöter, uppträdde för att söka förtaga detta intryck, men han hade för ändamålet inga andra argumenter att anföra, än att det var olämpligt att på en tid, då redan flera stora arbeten påginge i hufvudstaden, genom ännu flera sådana bidraga att uppjaga arbetslönerna. Anslaget bifölls, på det sätt statsutskottet hade tillstyrkt, med den betydliga majoriteten af 114 röster mot 50. Det är således nu af riksdagen beviljadt, till stor tillfredsställelse utan tvifvel för det hittills så vanlottade regementet och säkert äfven till mycken fördel för disciplinen och andan inom detsamma. Jemväl de trakter af hufvudstaden, der de eländiga batteri-kasernerna med deras allt annat än exemplariska invånare äro förlagda, kunna lyckönskas att ändtligen utsigter öppnas att få dem aflägsnade och ett kasern-etablissement bragt till stånd, hvilket tillåter befälet att bättre än nu vaka öfver truppen och att egna den sådan omvårdnad, att vid rekryteringen blir tillfälle till ett bättre urval af folk, än hittills vanligen varit fallet vid detta regemente. Vid gårdagens aftonplenum i Första kammaren förekom först till behandling statsutskottets betänkande rörande utgifternas reglering å sjunde hufvudtiteln, eller firansförvaltningen. Den enda fråga, som härvid blef föremål för någon diskussion, rörde kontrollen af hvitbetssockertillverkningen, för hvars bestridande K. M:t begärt och utskottet tillstyrkt ett anslag af 5000 rdr. Frib. af Ugglas, med hvilken grefve C. G. Mörner förenade sig, ansåg att denna kontroll borde ställas i samband med bränvinskontrollbyrån och verkställas af samma personer, hvarjemte uttalades den åsigten att denna kontrollbyrå borde flyttas öfver från civiltill finansdepartementet, emedan det förra redan förut är öfverhopadt af en mängd skilda göromål. På grund häraf yrkade dessa talare återremiss. Utskottets förslag åter förordades af hrr Petre, statsrådet Wern och frih. Funck, hvilken senare framhöll att, då det väl blifvit utredt huru kontrollen på hvitbetssockertillverkningen lämpligast kunde ordnas, vore en möjlighet att detta anslag, som blott vore ett förslagsanslag, kunde bortfalla. Vid anställd vo tering bifölls punkten med 42 röster mot 32 Statsutskottets betänkande n:r 17, litt. a, tillstyrkande en af hr Ola Jönsson i Andra kammaren väckt motion om mantalspenningarnes upphörande, gaf uppslag till en liflig diskussion. Hr v. Koch anmärkte först mot sakens formella sida, att utskottet härvid sökt tillvälla riksdagen en makt, som endast eges af K. M:t och honom tillsammans, ty här var fråga om borttagande af en ordinarie skatt, Hvad saken beträffade äskade : han bibehålla mantalspengarne liksom skyddsafgiften, men emedan denna skatt kunde förefalla förhatlig, borde den ställas så, att de fattige befriades derifrån. Han yrkade : derför — efter att i frågan hafva inblandat en mängd saker, som dermed stodo i när-! mare eller fjärmare sammanhang — på åter. remiss, i syftning att denna skatt endast! borde utgå af dem, soim betalade bevillning NPA rg rr a AR