Aftonbladet – 4 mars 1872, sida 2

har gjort honom mera missnöjd än någon sin. Just denna qväll, då hvar och en an nars förmodas vara inomhus och göra sig glad skola de säkert passa på med sin olaglig: jagt, säger han, och derför måste du oci Simmons genast begifva eder på väg. Också med största skyndsamhet, skola ni knapp tids nog hinna fram till ekskogen. Inte er minnt är att förlora. Men inte kan sir Dene önska att jag gå nu? — innan middagen? utbrast Tom, all mera förvånad, ty sir Dene var en man hvilken icke blott sjelf ville njuta i lugn a sin juldagsmiddag, utan också önskade at alla som omgåfvo honom, skulle få göra det Sir Dene önskar och fordrar att du ge nast går, ljöd hennes mycket bestämda svar Det har likväl inte ännu kommit derhän vill jag hoppas, att du trotsar hans befall ningar? Jag har alltid visat honom lydnad. och önskar att alltid kunna göra det, svarade den unge mannen i det han gick framå trappan, som ledde upp till de öfra vånin garne. Jag är villig att uppfylla hans önskan nu genast. Mylady hejdade honom med en befallande fråga: Hvad skall du deruppe att göra? Jag måste byta om rock. Hon kastade en blick på Toms vackrs drägt af det finaste kläde, som satt så väl på hans smärta, höga gestalt, och medga: genom ett brummande läte att den icke precist passade för vakthållning en natt: skogen, Akta dig väl för att störa sir Dene. yttrade hon vresigt. Han skulle försöka att sofva en stund innan middagen. Tom nickade och skyndade med lätta steg uppför trappan; men just då han skulle pas