Aftonbladet – 4 mars 1872, sida 2

vidtagas; mylady gillade allt och föreslog några, hon äfven, och så led tiden fram till middagstimmen. Efter lunchen hade kapten Clanwaring gått ut och återkom hem då klockan var ungefär half fem, Då han kom in i förstugan, stod Tom der, framför elden och begagnade sig af detta tillfälle, för att säga honom att Simmons nekade att gå med honom på jagt följande morgon. Hvad djefvulen säger du? — eller hvad menar han med en dylik helsning? frågade kaptenen, Hvad han sade till mig var att han inte, för att göra någon menniskå till viljes, ville gå på jagt en söndag; inte heller skulle sir Dene tillåta honom något dylikt. Du kan ej billigtvis fordra det af honom, Jarvis, tillade Tom. Om vi också lemna andra konsiderationer åsido, skulle det inte passa rätt väl att bösskott hördes ljuda i våra skogar på en söndag. Jarvis svor litet — öfver Tom för hans oombedda råd och öfver förhållandena i allmänhet. Med ett yttrande att han snart skulle låta Simmons få umgälla sin olydnad emot honom, gick han ursinnig sin väg och just i detsamma kom mylady Lydia ned ifrån sir Denes rum, gick fram till Tom och tillsade honom att det var sir Denes vilja, att Tom och skogvaktaren skulle denna natt hålla vakt i ekskogen. Tom Clanwaring trodde knappt att hon kunde mena hvad hon sade. Gander hade ej ännu tändt alla ljus och han betraktade henne uppmärksamt vid eldskenet innan han frågade om hon ej misstog sig häruti. På intet vis, svarade hon mycket bestämdt. Sir Dene har nu åter emottagit underrättelser om att krypskyttar ha utlagt nya giller och snaror i ekskogen och detta