Aftonbladet – 1 mars 1872, sida 3

elsvinner, enär dessa lärares undervisning såle ;des än gemensam eller hvad man kallar ett com t mune bonum för alla tre läroverken. Om likvä berörda farhåga egt grund, hade det så vidt ri lkets ständer kunnat inse, åtminstone varit bättre latt man befriat de mindre läroverken från el PI del af undervisningsoch pröfningsskyldigheter -Ji de ämnen, som tillhöra den medicinska kursen t. ex. från de praktiska ämnen, som ingå ilicen r tiatexamen, än att fråntaga den starkaste läro anstalten hela den teoretiska undervisningen, Häremot invändes åock från förstnämnde läre. I verks sida, att det vore i hög grad skadligt att 1 I skilja de praktiska ämnena från de teoretiska i synnerhet uti medicinska vetenskapen, der alla -Jämnen så nära och intimt sammanhänga med I hvarandra. Dessa läroverk skulle dessutom genom ett sådant ordnande lätteligen blifva ensidiga, teoretiskt spekulativa skolor. Men det äl -ljost detta skäl man förbisett, när man åt insti t I tutet anvisat en uteslutande praktisk verksamhet. t Härigenom är denna läroanstalt dömd till ensidighet, och man framtvingar derigenom just det hufvudfel, hvars undanröjande med den medicinIska undervisningens ordnande åsyftades, och hvilI ket bestod deri, att, såsom komiterade yttrat. åtskildt var hvad som aldrig utan olycksbringande följder kan åtskiljas i en vetenskap sådan som medicinen, nemligen teori och praxis; och hvilket äfven var anledning dertill, att universitetsfakulteterna kunnat tillvitas ensidighet i teoretisk riktning, Carolinska institutet åter i praktisk, hvilket i sin ordning alstrat brist på samverkan. Genom K. M:ts nåd. bref till sundhetskollegium af den 26 April 1861 är numera förklaradt, att de läkare, som tillförene genomgått fullständig studiikurs vid Carolinska institutet och aflagt såväl chirurgie magisterexamen som dittills stadgade embetsprof, äro kompetente att söka och vinna förslag och befordran till alla läkarebeställningar i statens tjenst, för hvilka ej särskilda kompetensvilkor genom samma kongl. bref blifvit fastställda, såsom akademiska lärarebefattningar m. fl. Härigenom måste anses vara erkändt, att de läkare, som danats uteslutande af Carolinska institutet, ega tillräckliga kunskaper och skicklighet för att kunna ernå den likställighet i afseende på rätt till befordran, hvarom så länge tvistats. För att likväl till sist undanrödja allt tvifva om Carolinska ins itutets förmåga att äfven sitt nu nydanade skick bibringa tillräckligt vetenskaplig undervisning äfven i de ämnen, sem äro företrädesvis teoretiska, torde det vara nog att erinra, hurusom de samme lärare, hvilka frånkännas rätt att i den teoretiskt medicinska examen bedöma elevernas kunskapsprof, tfllmä tas behörighet att bedöma lärdomsprof, aflagda af dem, hvilka söka anställning såsom professarer i just samma teoretiska ämnen. Att till förmån för motionärens yrkande, anföra ytterligare skäl, skulle visserligen kunna ses öfverflödigt, då de här ofvan andragna otvifvelaktigt äro tillräckliga för att visa den, som opartiskt vill bedöma frågan, samma yrkandes befogenhet. Utskottet anser sig likväl böra särskildt framhålla några synpunkter, hvilka vid frågans pröfning inom utskottet gjort sig gällande. Sålunda kan utskottet först och främst icke undgå att anmärka, att den grundsats, hvilken vid den medicinska undervisningens ordnande år 1861 tillämpades derutinnan, att Carolinska institutet, oaktadt det var tillräckligt utrustadt med lärarekrafter och andra hjelpmedel för besörjandet äfven af den grundläggande teoretiska undervisningen, likväl beröfvades tillfälle att till läkarebildningens fromma använda sina krafter och resurser i detta afseende — enär det i saknad af rättighet att anställa teoretisk-medicinsk examen äfven måste komma att sakna lärjungar — måste anses ej blott nvincipielt oriktig. utan fven stående i strid med de åsigter om arbetets rätt till frihet, som vår tid hyllar. Nämnda grundsats är nemligen ingen annan än den aumera föråldrade, som alstrade skydds-, skråoch privilegiiväsendet, och under hvars herravilde man trodde sig finna vilkoret för arbetets utveckling, icke i det fria begagnandet af krafter och tillgångar, utan i konstgjoråa reglementeringar, icke i den fria koukurrensen. utan i privilegier för den ene och tryckande inskränkningar för den andre. Ty annorlunda än såsom en, måhända omedveten, ttring af skyddssystemet, som en gengångare från privilegi-väsendets tider kan svårligen den anordning anses, hvilken förlamar Carolinska institutets verksamhet för att, som det synes, bereda de medicinska fakulteterna vid akademierna monopol på den teoretiska läkarebildningen, Och dock har det velat synas utskottet, som om samma anordning icke ens för de medicinska fakulteterna, i hvilkas intresse den vidtagits, kan anses välgörande, Ty då dessa fakulteter, hvilka tillsamman icke hafva flera lärare än Carolinska institutet ensamt, ej blott hafva den praktiska läkarebildningen gemensam med nämnda institut, utan tillika bära hela ansvaret för den teoretiska undervisningen, så är fara värd, särdeles om de medicine studerandes antal är mycket stort, såsom förhållandet är i Upsala, att lärarnes krafter genom det trägna arbetet med elevernas undervisning och teatamina alltför mycket tagas i anspråk till skada för deras högre vetenskapliga verksamhet. Och om häruti möjligen en fara ligger, att Wadervisningens vetenskapliga hållning kan nedsjunka till yrkesmessighet, så aflägsnas denna fara visserligen cke derigenom, att de medieinska frkulteterna under nuvarande förhållanden sakna, med afse. ende på den teoret; ka undervisningen, den sporre ill vetenskaplig förkofran, som täflan med ett sidoordnadt medicinskt läroverk i hufvudstaden skulle erbjuda dem. I detta sammanhang kan utskottet icke underåta att förklara, med afseende på den ofta utalade farhågan, att universitetens medicinska akulteter skulle, i fall rättighet att anställa nedicine-kandidat-examen beviljades Carolinska nstitutet, efterhand komma att i saknad af lärungar gå under, att utskottet ingalunda kan lela denna farhåga. Ty oberäknadt de fördelar stipendier m. m., som akademierna framför Cavolinska institutet äro i tillfälle att bereda sina vhumner, skola de medicinska fakulteterna otvifvelaktigt genom egen inneboende kraft vara i stånd att qvarhålla en tillräcklig mängd af lärungar på sina lärosalar. Att misstänka annat rore, i utskottets tanke, en förolämpning mat miversitetens aktade fakulteter i medicinVore leremot verklig anledning att misstänka, det de nedicsinska fakulteterna endast genom det närrande skyddet kunna existera och att de, det rutan, icke i sig sjliva ega förmåga att draga ärjungar till sig, så skulle detta visserligen icke unna åberopas Såsom skäl för den nuvarande nordningens fortfarande bestånd. Ty om Can olinska institutet icke skulle behöfva mer än rihet och rättighet stt uträtta det goda, det örmår, för att öfverflygla fakulteterna, så kuple väl icke något kraftigare argument anföras mot behörigheten af det skydd, som dessa faulteter nu åtnjuta gent emot institatet. (Forts.) oms a