Aftonbladet – 1 mars 1872, sida 2

— HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE AF MR8 HENRY WOOD. Öfversättning af Thora Hammarsköld. ) Ja, hvar? Hon gjorde sig sjelf samma fråga, men svaret blef alltid: Ingenstädes. Och likväl kände hon en beständig oro öfver att Tom genom sin befattning blef oumbärlig för sin farfar. Förgäfves vädjade hon till sina båda söner, förgäfves sökte hon för dem göra begripligt att det skulle löna sig vida bättre för dem alla, om någondera af dem ville lemna sin nuvarande plats och i stället åtaga sig egendomens skötsel. Jarvis blef vid detta förslag rent af häpen, alldeles så, som baronetens äldste son, John, en gång förut hade blifvit. Jarvis strök sina svarta mustascher med ett högdraget leende. Skulle han blifva adsurktor? Skulle han, Jarvis Clanwaring, slå sig ned på bondlandet och se efter hur jorden plöjdes, hur hvetet tröskades och allt sådant der? Han frågade sin mor rent ut om hon hade förlorat förståndet? Otto svarade höfligt, att han icke förstod landthushållning, hvilket också var sannt, samt tilllade, att hans håg och anlag lågo åt ett helt annat håll. Lady Lydia såg sig således tvungen att låta ämnet falla och Tom fick ostörd sköta sina värt Med räkenskaperna hade han icke att skaffa, dem hade ir Dene sjelf om hand sedan många år tillbaka. Nå således Lela Tom Cianwarings verksama var riktad på de yttre göromålen, är det tt att förstå, huruledes sir Dene ) Sa A, B, M 1-—22, 24—47, 49 och 50. ;