Aftonbladet – 1 mars 1872, sida 2

De förslag, som blifvit framställda dels om franska nationalförsamlingens partiella örnyande, dels om hennes upplösning och valet af en ny församling, ha båda blifvit styrkta af vederbörande utskott. Det sistnämnda projektet, som redan den 30 Aug. 1871 framställdes af Gambetta, Louis Blanc och andra, gick ut på att valen till den nya församlingen skulle ega rum tredje söndasen i Januari år 1872 och den nya kammaren skulle sammanträda den 25 i samma månad. Förslaget stödde sig hufvudsakligen lerpå, att den nuvarande nationalförsamlinoen endast blifvit vald för att sluta fred, och att det var nödvändigt att genast gifva republiken en definitiv organisation. Utskottet har icke funnit dessa skäl tillfredsställande. Det fasthåller, så heter det i betänkandet, vid sin omröstning af den 31 Aug. förlidet år och anser att församlingens mandat icke är inskränkt till afgörandet öfver krig och fred. Om några af de partiella valen den 2 Juli utfallit i en annan riktning, så äro de endast uttryck af stämningen hos valmännen i dessa distrikter, men betyda ingenting i fråga om den af den stora majoriteten af landet uttalade viljan. Denna församling skall således först då ha uppfylt sitt mandat, när hon gifvit Frankrike en definitiv författning. Upphofsmännen till ifrågavarande projekt tveka icke att förklara, att denna författning måste blifva republikansk. Flera medlemmar af utskottet dela icke denna åsigt. De äro öfvertygade, att lugnet, som landet behöfver, betryggandet af alla intressen och återupptagandet af de fredliga värfven icke kunna åstadkommas genom republiken. De tro tvärtom, att Frankrike endast kan återvinna sin frihet, sitt lugn och sin storhet genom att återgå till den legitima och ärftliga monarkien, som stödjer sig på institutioner, hvilka blifvit vår tids obestridliga behof. Utskottet öfverensstämmer ien punkt med de aktade undertecknarne af förslaget. Det tror nemligen, i likhet med desse, att provisoriet endast är gynsamt för partiernas anspråk. Det på neutralitet grundade provisoriet är en nödvändighet, som icke kan blifva af lång varaktighet. Neutralitet är i sjelfva verket jemnvigt. Jemnvigt är orörlighet. Orörlighet är maktlöshet. Den största skicklighet och de bästa afsigter förmå ingenting mot detta sakernas tillstånd. Klokheten fordrar, att man utträder ur detsamma när stunden är inne. Den föreslagna upplösningen af församlingen anser utskottet icke vara den lösning, som landet väntar. Majoriteten af utskottet, som för öfrigt icke vill uttala någon åsigt om det företräde man bör gifva den eller den regeringsformen, föreslår, att hrr Gambettas, Louis Blancs och andras förslag måtte lemnas utan afseende. Så långt betänkandet, som dock, hvilket förtjenar att anmärkas, endast antogs med 10 röster mot 9, En komite för granskande af det genom inrikesministern Lefrancs inlemnade lagförslaget angående pressförbrytelser tillsattes den 24 förliden månad af nationalförsamlin gens femton byrår, af hvilka hvardera egde att utse en medlem. Nio af komitens medlemmar äro emot förslaget, af hvilka dock fem, om det modificeras, skulle vilja antaga det, Sex medlemmar äro deremot obetingadt för förslaget i dess nuvarande form. Under diskussionen i byråerna försvarade Gambetta lagen och sade att den icke innebure någon principfråga, hvarjemte han förklarade att det vore nödvändigt, att man hejdade de politiska partiernas djerfya tilltag, Ministern för allmänna arbeten Larcy aflade en legitimistisk trosbekännelse och voterade mot regeringen, finansministern Pouyer-Quertier försvarade lagen. Handelsministern Goulard förklarade, att just derför att regeringen är provisorisk, är det nödvändigt att gifva henne vapen i handen, Jules Simon förklarade, att om lagen icke komme till omröstning, skulle han afgå. Justitieministern Dufaure sade, att det nu gälde att afgöra huruvida regeringen existerade oller ej, att det vore nödvändigt att förse henne med medel att försvara sig och att oppositionen mot lagen vore desto m orättvis som den hvarken hragte ä bane eller prejudicerade frågan om monarkien eller republiken. Sjöministern sade, att lagen icke vore riktad mot äsigterna, utan mot partiernas våldsamhet. De nio medUNO EEE SE — L 0