Aftonbladet – 29 februari 1872, sida 3

en af hr 8. Ribbing, hvari föreslås, att riksdagen måtte i underd. skrifvele anhålla, det K. M:t täcktes taga i förnyad nådig ompröfning, huru den medicinska undervisningen må ordnas till lämplig motsvarighet mot sitt ändamål: en god och fullständig läkarebildning, och de medicinska undervisningsverkens förhållande till hvarandra bestämmas så, att de på bästa sätt för detta ändamåls uppnående må samverka, samt att K. M:t ville till riksdagen göra meddelande om de ekonomiska besparingar, som en sådan anordning må kunna medföra; . hvilka begge motioner, såsom berörande ihufvudsaken samma ämne, utskottet ansett sig böra i ett sammanhang behandla. . Innan utskottet emellertid ingår i pröfning af lessa motioner, anser det sig först böra, för frågans belysning, erinra om följande historiska omständigheter och förhållanden: a Ifrån att vara endast en plantskola för militärläkare, erhöll Carolinska mediko-kirurgiska institutet, genom k. reglementet den 11 Decemher 1822, sig anvisad en så vidsträckt verksamhet, att, såsom orden i samma reglemente lyda, ppålitlige och tillvande praktiske läkare för alla renar af medicinalverket till statens tjenst vid samma institut skulle kunna danas; hvilket mål ansågs kunna ernås med den organisation institutet då erhöll och med de lärarekrafter detsamma redan då egde, nemligen 6 professorer och 6 adjunkter, hvaraf 3 professorer och 3 adjunkter redan dessförinnan voro afsedda för den teoretiska undervisningen. — Liksom tillförene den gamla skolan egt att med sådana universitetens medicine licentiater och doktorer, som önskade kirurgisk befordran, anställa en examen i vissa ämnen (den s. k. operationsexamen), så stadgades äfven nu, att medicine licentiat eller doktor borde, för vinnande af kirurgie magistergrad och legitimation, aflägga berörda examen vid Carolinska institutet, i afseende hvarå likväl redan genom k. kungörelsen den 30 Oktober 1828 vidtogs en förändring, hvarigenom dels den 3. k. kirurgie magisterexamen vid Carolinska institutet i viss mån inskränktes, dels ock stadsades, att medicine licentiater och doktorersamt kirurgie magistrar skulle, innan de till offentlig läkareeller lärarebefattning befordrades, inför sundhetskollegium aflägga praktiskt prof på skicklighet, att i den medicinska embetsutöfningen använda och tillämpa sin kännedom i rättsoch statsmedicin, hvilka vetenskapsgrenar likväl fortforo att vara ämnen såväl för licentiatexamen som för den s. k. andra examen (kirurgie licentiatexamen) vid Carolinska institutet. Genom denna institutets nya organisation hade universitetens fakulteter, ditills i ensam och uteslutande besittning af rättigheten att utbilda läkare, fått vid sin sida en med dem likartad medicinsk bildningsanstalt, hvilken, redan från början utrustad med fullständigare lärarekrafter och förlagd på ett ställe, der vida rikare materiella resurser än vid universiteten erbjödo sig till besagnande i och för undervisningen, hotade att växa fakulteterna öfver hufvudet. — Dessa senare måste ock såsom en kontroll på beskaffenheten afsin egen undervisning betrakta den skärpta pröfning, som deras utexaminerade elever. till och med om de af fakulteten fått sig tilldelad den högsta lärdomsgrad denna egde att meddela, nemligen doktorsvärdigheten, för vinnande af full kompetens till statens tjenster, undergå dels inför sundhetskollegium och dels inför just samma läroverk, hvars egna utexaminerade elever icke ansågos jemngoda med fakulteternas i fråga om kompetens till tjenster. Härutinnan egde nemligen den oegentligheten rum, att ehuru OCarolinska institutet förklarats böra dana skickliga läkare för alla grenar of medicinalverket till statens tjenst, voro dock institutets utexaminerade elever Icke kompetente till provincialoch regementsläkarebefattningar. Missbelåtenhet uppstod derföre å ömse sidor. Hos fakulteterna ökades den derigenom, att kirurgie magisterexamen, ifrån att vara en pröfning endast i kirurgisk och obstetrisk operationsfärdighet, såsom från början var ämnadt, så småningom förvandlades till examen, omfattande hela den kirurgiska patologiens och terapiens fält och således kom att röra sig på ett område, som till stor del tillhörde medicine licentiatexamen, särdeles sedan Upsala universitet år 1839 och Lunds år 1844 fått lärostolar för kirurgi och obstetrik. — Slutligen blef kirurgie magisterexamen icke den enda pröfning. som medicine licentiater måste genomgå inför institutets lärare till vinnande af full legitimation; ty äfven embetsprofvet inför sundhetskollegium kom under tidens lopp att till en del verkställas inför institutets lärare i rättsmedicin, ehuru profvet icke af institutet, utan af bemälda kollegium bedömdes. andra sidan måste institutet, som fått rättighet att dana sjelfständige elever till läkare för alla orenar af medicinalverket och som med flertaligare lärarekrafter och vida rikare undervisningsmateriel kände sig i stånd att meddela en medicinsk undervisning, fullt jemngod med fakulteternas, såsom en orättvisa uppfatta den underordnade kompetens, som tillerkändes dess utexaminerade elever. I följd af nu antydda förhållande kunde icke någon enig samverkan uppkomma mellan fakulteterna och institutet. örsök gjordes väl tid efter annan att åstadkomma en lösning af strilighetema dem emellan, men dessa strandade till följd dels af de olika åsigter, som uppenbarade sig emellan wuniversitetens medicinska fakulteter å ena sidan och Carolinska institutet å den andra, och dels, som det tynes, af regerinsens obenägenhet att slita tvisten emellan de stridiga anspråken. Såsom bevis härför kan anföras, att, sedan Carolinska institutets professorer på nådig befallning uppgjort och till kongl. sundhetskollegium den 21 Dec. 1836 afgifvit underd. förslag till ny instruktion för institutet och kongl. sundhetskollegium under den 6 Mars påföljande år med underdånigt förord inlemnat detsamma till K. M:t jemte tillstyrkande, -att de läkare, som vid institutet komme att bilda-, måtte få sig tillagda -sådana rättigheter, hvaraf de kunde anses förtjenta-, blef detta förslag med deröfver afgifna utlåtanden, utan att inför K. M:t föredragas, lagdt till handlingarne, der ärendet år 1859, såsom aen för medicinska undervisningens ordnande då tillsatta komit upplyser, hvilade oberördt och oafgjordt. Med lika liten framgång sökte gång efter annan rikets ständer, hvilkas. uppmärksamhet under tiden blifvit fästad på det otillfredsställande i den medicinska undervisningens förberörda anordning, att framkalla en lösning af den medicinska frågan. Sålunda, då ständerna vid 1840 års riksdag biföll ett af K. M:t äskadt förhöjdt anslag i Carolinska institutets stat och de iunderd. skrifvelse förklarade, att denna förhöjning i anslaget beviljats, under vilkor att institutet, i öfverensstämmelse med K. M:ts för detsamma utfärdade nåd. reglemente af den 11 Dec. 1822, erhölle en sådan organisation, att pålitlige och tillvande raktiske läkare för alla grenar af medicinalveret till statens tjenst kunde vid institutet danas, blefvo likväl inga åtgärder vidtagna i det syfte ständerna påyrkat. Lika liten påföljd hade rikets ständers vid 1847—1848 årens riksdag aflåtna underd. anhållan, att K. M:t måtte nedsätta en komitå af Spken de min med uppdrag att utarbeta förslag till den medicinska undervisningens ordnande, samt att K. M:t derefter täcktes vidtaga de åtgärder, hvartill detta förslag kunde föranleda, Andtligen, när rikets ständer vid 1856—1858 årens riksdag upprepade samma anhållan i underd. skrifvelse af den 10 Dec. sistnämnda år — i hvilken tillika anfördes, att då, enligt hvad rikets ständer inhemtat, de läkare, som genomoått lärokursen vid Carolinska institutet. icke