Aftonbladet – 29 februari 1872, sida 2

hår från det bleka ansigtet och fattade i ögonblicket sitt beslut att ändra taktik. Hon skulle noga taga reda på saken, sade hon ödmjukt; ifall Jarvis befanns hafva varit ovänlig emot den lille gossen, eller narrats på honom, så skulle han straffas, Hon hade för sin egen del alltid funnit Tom vara en liten engel. Barn skulle alltid kifvas litet med hvarandra; pojkar skulle förblifva pojkar. Men hvad hon kunde lofva, sedan hon nu riktigt hade fattat sir Denes vilja, var att den lille gossen skulle stå främst i hennes ömma, moderliga omvårdnad. Samma afton tog mylady upp sina tre barn i sitt rum och gaf dem några speciella förhållningsorder. Också Dovet erhöll några vinkar. Resultatet blef att Tom erfor en förändrad behandling: han misshandlades icke vidare och inga osanna berättelser blefvo framburna till sir Dene, medan baroneten, å sin sida ej heller yttrade nägot mera angående familjens afflyttning. Men myladys beslut, — att drifva Tom ur huset, hade icke förändrats, hon hade blott ändrat sin taktik. Under tidens lopp glömdes denna lilla episod af sir Dene. Han var välvillig och lättrogen ända till svaghet; lady Lydias välde öfver honom, då han var vid Beechhurst Dene, tilltog åter och under hans bortovaro herrskade hon enväldigt. Tom Clanwaring uppfostrades och inlärdes att anse sig såsom en stackars beroende anförvandt, af barmhertighet upptagen, men ingalunda som en verklig son i huset, Tom fick efter hand dessa åsigter inplantade hos sig och lärde sig att tänka ringa om sig sjelf, Mera inställsam och bedräglig fanns ingen än lady Lydia ClanWaring. Slut på första delen,