Aftonbladet – 29 februari 1872, sida 2

STOCKHOLM den 29 Februari. En akademisk befordringsfråga. I En ganska märklig befordringsfråga har i dessa dagar blifvit afgjord, nemligen tillsättningen, efter fyra års vakans, af adjunkturen i franska och italienska språken vid Upsala universitet. Det är dock mindre sjelfva embetets vigt — ehuru väl hvarje lärarekall och helst vid en högskola eger en stor betydelse — som påkallar en särskild uppmärksamhet för denna sak. Det är ej ens såsom den nye akademikanslerns första embetshandling, dervid hans beslut stod i strid med flertalets af medlemmarne i det akademiska konsistoriet mening, som hon är anmärkningsvärd. Det:är hufvudsakligen den i formelt afseende besynnerliga behandling, hvilken snart sagdt från början till slut kommit denna fråga till del, som kommit oss att fästa oss vid den samma. Derför skola vi ock i främsta rummet framhålla ärendets formella sida, ehuru vi naturligen ej kunna underlåta de reflektioner, till hvilka sådana abnormiteter, som denna företer, gifva en osökt anledning. Behandlingen af denna fråga sönderfaller i tvenne hufvudepoker. Förklarad ledig redan 1868, söktes nämnda adjunktur af tre personer, docenterne vid Upsala universitet A. J. Ling och Hj. Kempff samt vid Lunds universitet E. R. L. Darin. Då de två sist nämnde icke genom afläggande af de i statuterne bestämda prof styrkte sin kompetens till den sökta platsen, ansågos de hafva återtagit sina ansökningar. Hr Ling, som är docent i franska språket och litteraturen vid Upsala universitet, hvartill han kallades 1866 på grund af erhållet högsta gradualbetyg i nyeuropeisk linguistik och en gradualdisputation på franska språket, för hvars författande han bekommit cum laude approbratur och för försvaret insigniori cum laude, återstod nu såsom ende sökande. Till ytterligare styrkande af sin befogenhet till den sökta platsen utgaf han tvenne afhandlingar, en i franska och en iitalienska språket, af hvilka han från katedern försvarade den förra, samt höll de tvenne stadgade profföreläsningarna, den ena öfver sjelfvaldt, den andra öfver af fakulteten förelagdt ämne, Vid bedömandet inom filosofiska fakulteten, vid sammanträdet den 27 Mars 1869, af hr Lings skicklighet för den sökta platsen vitsordade professorn i ämnet, hr Hagberg, så väl hans genom filosofiska kadidatexamen ådagalagda goda studier i de kunskapsämnen, hvilka voro af största vigt för den sökta tjensten, som ock det aktningsvärda bemödande han genom sin franska afhandling ådagalagt att sätta sig in i en af de vigtigaste frågor inom den nyeuropeiska linguistikens område. Ämnet rörde nemligen de starka verben i de romanska språken. Med afseende på dess behandling framställde han likväl en vidlyftig kritik, deri han klandrade dels planen såsom allt för vidlyftig, dels och i synnerhet språket, med afseende hvarå han gjorde en mängd detaljerade anmärkningar. Den italienska afhandlingen nämndes blott i förbigående. Af profföreläsningarna tadlades den öfver det sjelfvalda ämnet, men gafs ett vackert erkännande åt den öfver fakultetens ämne. Hr Hagberg ansåg sig dock ej kunna bedöma afhandlingen med högre betyg än approbatur och föreläsningarna med vitsordet till fakultetens belåtenhet, samt förklarade sig blott med tvekan kunna anse sökanden kompetent till den ifråga varande tjensten. På grund dels af detta yttrande, dels af ett dylikt af professorn i estetik, hr Nyblom, som, då han icke kände någon sådan betygsgradation som den använda med tvekan, ansåg hr Ling fullt kompetent till den sökta platsen, förklarade samtlige fakultetsmedlemmar honom derför. Professorerne i nordiska språk och grekiska, hrr Säve och Spongberg, följde likväl hr Hagbergs exempel och afgåfvo denna förklaring med tvekan. För att bemöta de af hr Hagberg framställda anmärkningar mot dissertationen utaf nu hr Ling och lät, innan saken i konsistorium förekom till afgörande, till samtlige dess medlemmar utdela en tryckt skrift, benämd Handlingar rörande tillsättandet vf den lediga adjunkturen i franska och italienska språken vid Upsala universitet. Han återgaf här först in extenso hr Hagbergs anförande till filosofiska fakultetens protokoll i hvad det rörde anmärkningar öfver afhandlingen och gendref de flesta på ett sätt, att hr Hagbergs hemmastaddhet i det i fråga varande ämnet syntes tvifvelaktig. Man kan visserligen ifrågasätta lämpligheten för en sökande att på detta sätt uppträda gent emot den auktoritet, som närmast eger att bedöma hans duglighet för den sökta platsen. Hans rätt i detta afseende kan dock ej betviflas, helst naturlisen intet annat sätt för honom fanns att visa det oberättigade eller rent af oriktiga i anmärkningarna. När frågan om förslagets uppsättande den påföljande 14 Aprili akademiska konsistoriet förekom, sade hr Hagberg sig icke hafva medhunnit pröfningen af hr Lings svaromål, hvilket han ansåg ogranlaga, förklarade honom ännu, ehuru med tvekan, kompetent samt uppsatte honom fördenskull på förslag till adjunktären, men föreslog på samma sång kanslern att förklara den samma 1ledig till ny ansökning. I samma yttrande förenade sig hrr Säve, Ångström, Liljeborg Rn NR Mr a RA AN