Aftonbladet – 27 februari 1872, sida 3

RBIRNSDAGIREN Andra kammaren. Öfverläggningen rörande Tredje hufvudtiteln. Angående denna hade utskottet till styrkt, satt riksdagen, med bifall i öfrigt till K. M:ts i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel framställda förslag, må såsom anslag för ministerstaten uppföra endast ett belopp af 300,000 rdr och som tillfälligt anslag till öfvergående utgifter upptaga 37,400 rår, utgörande återstoden af det utaf K. M:t till nämnda stat för år 1873 äskade belopp, efter afdrag af Sveriges andel i arvodet till en militärattache i Paris. Ordet begärdes först af frih. Åkerhjelm. som till en början påminde om att den tredje hufvudtiteln minst af alla tynger på statsbudgeten. Hvad det föreliggande utlåtandet anginge. kunde tal. icke obetingadt godkänna det, ehuru han gillade utskottets åtgärd. att i öfverensstämmelse med senaste lagtima riksdags beslut m tillfölligt anslag uppföra de 37.400 rdr. Den nedprutning af 3400 rdr, afsedda för aflöning af en milititärattachå i Paris, som utskottet ansett sig böra göra. förvånade tal. ur mera iän en synpunkt. Det var honom obegripligt, hvarför utskottet fästat sig vid just detta arvode utan att i den, s attacheer i Wien och Londo verflytta arvodet till fjerde hufvudtiteln. voro så mycket mindre välgrundadt. som med platsen, då den inrättades. afsågs en diplomatisk post, ehuru händelsen gjort att innehafvarne till dato varit militär Tal. anhöll. att kammaren ville besluta en ändring af siffran 37,400 till 40,800 samt att till följd deraf orden efter afdrag etc... måtte utgå. Hr Hedin: Hr talman! Efter några timmars debatt om ändamålet för några småanslag på andra hufvudtiteln torde det ej kunna anses otjenligt att kasta åtminstone en blick på ändamålen för de anslag som utgå under den tredj Hvad regeringen låter komma till allmän kunskap rörande vår diplomatis verksamhet är, som bekant, ej mycket. Kanske kommer det sig deraf att, som ordspråket säger, der intet finnes att taga. har kejsaren förlorat sin rätt. Ännu 1869 vitsordade både trontalet och berättelsen om hvad i rikets styrelse sig tilldragit det vänskapliga förhållandet till främmande makter. och 1870 förekom åtminstone i sistnämnde dokument en dylik fras, men 1871 och 1872 befinnes den ha försvuni ättelsen. Om detta de icke veta. men i hvarje fall ärförHvad eljest K. M:t denna gång meddelat om vår utrikes politik inskränker sig till uppräknande af fyra med främmande makter tna öfverenskommelser. på hvilka det kan vara 1 att kasta en blick. Främst nämnes traktaten med Japan. I afseende derpå skall jag tilllåta mig erinra att, sedan Förenta Staterna 1854 genomdrifvit den berömda traktaten i Jokohama, åtminstone följande makter före Sverige. utverkat handelsoch sjöfartstraktater med Japan, nemligen: Holland, England, Frankrike. Ryssland. Portugal. Preussen och tyska tullföreningen, Schweiz och slutligen. nära ett par år före de Förenade rikena, äfven Denmark. Vi se således stt. utom de stora nationerna, äfven flere euroa småstater förekommit oss. De östenrea vattnen äro ett vigtigt täflingsfält för de jöfarande nationerna, och den senkommande har dess svårare att få plats. ju flere och ju fördelaktigare kända de äro, som förekommit honom. Tillträde till Japans hamnar är, om ej annat. åtminstone ett oumbärligt vilkor för förmånlig raktfart i dessa vatten. och det är derför ej utan käl de Förenade rikenas affärsverld länge önskat se desxa hamnar öppnade för Sveriges och Norges fart. Man torde erinra sig, med hvilket intresse danska regeringens förslag 1859 om