Aftonbladet – 26 februari 1872, sida 3

En ung norsk vetenskapsman. (Bref till Bergensposten.) -I Hr redaktör! Det händer ofta i smi rl länder, att de största snillen ha svårt at komma fram till berättigadt erkännande el Först när utlandet har uttalat sitt omdöms lloch man känner, att ett återsken af den ära ) som kommer personen till del, faller tillbak: på nationen, först då vågar man tro, att wi Plden lilla nationen verkligen en stor mar utgått. Men jag vill icke trötta edra läsare . med betraktelser öfver detta temligen er I kända faktum, utan genast börja tala litet om den man, som har varit så lycklig at! vid jemförelsevis ung ålder vinna utlandets UU erkännande. Således: Det var en gång en man, som I bekom det högsta betyget i alla examina. i men likväl var mest känd såsom en excentrisk tourist. Man har de fabelaktigaste historier om hans snabba och långa marI scher, hvarför det också heter om honom i visan: Randselen paa Bagen Otte Mil om Dagen ) Det for Dig jo er en Bagatel san. Hans fotvandraredrägt var enkel — men TI beqväm. Han hade sällan på sig mer än 4 I klädesplagg och hatt. Och först när han kom upp på fjellen och fick draga upp byxorna och hasa ned strumporna och veckla upp skjortärmarne — först då kände han sig riktigt välklädd. Man kan näppeligen förtänka styrelsen, att hon fann mannen en smula misstänkt, och han undslapp icke heller efterspaningar. Så hade en gång i Throndhjems stift ett mord blifvit begånget (norr om Stenkjaer år 1863), och länsmannen var — såsom det heter — på spår efter gerningsmannen. Men som länsmannen blott hade en vanlig häst, men deremot touristens fötter — såsom nyss nämndes — voro ovanligt snabba, kom han efter någon förföljelse undan — dock endast derigenom, att han händelsevis fick det infallet att sticka i väg tvärs öfver fjellen, der kanske länsmannen fann förföljelsen något farlig, En annan gång var han i Fredrikshald nära deran att bli arresterad för stöld. Misstänkt således för mord och stöld, men med universitetets resestipendium begaf den unge mannen sig högten 1869 på en vetenskaplig utländak resa. Först uppehöll han sig någon tid i Tyskland, der han stälde sig I förbindelse med flere af Tysklands utmärkte matematici. Derefter kom han till Frankrike, der det just på den tiden hölls vidsträckt jagt efter preussiska spioner. Och — den unge vetenskapsmannen fick i on långt farligare form upplefva den unge studentens äfventyr. Han blef arresterad i Fontainebleau, emedan hans pass icke var i ordning. (Tack vare lega tionen i Paris, som hade viserat passet.) Man undersökte hans papper och fann, att han stod i brefvexling med en man, som tjenstgjorde i belägringshären vid Metz, och då dessa bref innehöllo en mängd matematiska tecken, som hånas domare togo för hemliga chifferteeken, tycktes hans brott vara bevisadt, Hans ställning blef allvarsamt kritisk, då preussarne i långa dag3 jmarscher närmade sig Fontainebleau, ty hans! öde måste ju afgöras, innan preussarne kommo och befriade sin aplon — således utan tillräcklig undersökning, Han blef! dock frigifven, ett par dagar innan preus-: sarne besatte Fontainebleau, efter att i 301. dagar ha suttit i en eländig fängelsehåla, Efter att på detta sätt möjligen ha afslutat sin brottslingsbanas, har doktor Sofus Lie fortsatt sina matematiska studier — dels ptemlands, dels hemma. Men mycket tarfliga vilkor erbjuder mången gång Norge vetenskapens idkare. Och i detta afseende har dr Lie ännu icke varit gynnsamt behandlad af ödet. För att ostördt kunna fortsätta sina vetenskapliga studier har han derför sökt en plats såsom professor vid Lunds universitet. Men en formel brist skall, såsom jag tror, göra hans anställning svår. Han har af denna anledning skrifvit till flere af ntlandets förnämste matematici och hedt åem fälla sin dom om honom. Och denna utlandets dom om den norske matematikern var det, som jag skulle meddela edra läsare. Först vill iag dock meddela i