Aftonbladet – 24 februari 1872, sida 3

Första häftet för detta år af Svensk Tidskrift för literatur, politik och ekonomi, utgifven af Hans Forssell, har visserligen en gång förut i största korthet varit omnämndt, men vi vilja dock nu fästa en särskild tipppiärksamhet på enidetsamma förekommande uppsats af utgifvaren, benämnd Sjelfstyrelse. Han vidrör först den för allmänandans lifvande stora och välgörande betydelse, som förordningarne af 1862 om kommunalstyrelse på landet, om sådan i stad och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd obestridligen haft. Han finner dock, vid jemförelsen med den senare förordningen och dess skarpt begränsade verksamhetskrets för kommunens myndigheter i kyrkliga och skolfrågor, ett stort fel i de förra författningarne, som Blott med några allmänna fräser begränsa kommunalmyndigheternas befogenhet, i det de stadga att kommunen eger sjelf vårda sina gemensamma ordningsoch hushållningsangelägenheter och att hans medlemmar äro underkastade beskattning till bestridande af utgifter, som kunna till kommäaneis gemensamma gagn och för särskilda dess behof erfordras. Följden af en så vidsträckt maktfullkomlighet, som kan ligga i denna uttänjbara bestämning, har framkallat behofvet att samla de prejudikat, som kunna anses. ligga i K. M:ts utslag i kommunala frågor, som till honom hänskjutits: En sådan prejudikatsamling, ehuru ej utsträckande sig längre än till 1869, är utgifven af hr W. Walldn, och hr Forssell har här ökat densamma med anförande af dylika från den sista tiden. På grund af dessa kommer han till det resultat att kommunens sjelfbeskattningsrätt egentligen blott i ett enda fall, nemligen rörande industriella företag, blifvit af K. M:t inskränkt. Till dylika kan dock ej deltagande i jernvägsanläggningar räknas, hvilka i likhet med väganläggningar behandlats såsom kommunala hushållningsangelägenheter, och med afseende härå åberopas en mängd af fall, hvilka, enligt författarens uppfattning, visa, att dessa måste betraktas ej såsom föremål för kommunal, utan för industriel verksamhet. Han sammanfattar derför sin åsigt härom i följande ord: I få ord sagdt: Fattigvårds-, skoleoch kyrkokommunen är en korporation af helt annat art än jernvägskommunen; den inre organisation, som duger för den förra, duger icke för den senare, och enligt vår öfvertygelse är det just här och på denna väg, som den lagstiftande myndigheten har att ingripa i denna fråga. Om icke kommunerna förklaras obefogade att beskatta sina medlemmar för jernvägsindustriens utveckling, så måste nödvändigt särskilda bestämmelser stadgas rörande den form, hvarunder beslut i dylika frågor få fattas inom kommunerna. Eller också skall man förr eller senare se sig tvungen att för dessa