Aftonbladet – 23 februari 1872, sida 3

— nerligen mr Arde och Susanna Cole, att kalla den aflidna lilla flickan första Mary. För andra Mary var det intet skäl att angående helsan hysa oro, ty hon var frisk och stark och ett dugtigt barn. Susanna plägade, då den lilla flickan skulle bannas, säga att om hon bara hade lika ringa anlag för odygd som för sjuklighet, så vore det ingen nöd. Susanna Cole hade haft sina öden,som man säger — hon hade blifvit sviken i kärlek. Åtminstone sade hon så sjelf i förtroliga stunder. Attsorgen icke förtagit hennes pratsjuka eller hennes frimodiga lynne, kunde åtminstone märkas, Den der falska gesällen i hennes fars smedja hade gift sig med en annan. Just vid samma tid då han hviskade om kärlek i örat på Susanna, friade han och gifte sig en vacker morgon med en gammal hexa, ful som stryk, efter Susannas utsago. Den trolöse älskarens husbonde, Cole lyckönskade emellertid Susanna att vara honom qvitt, ty han hade på sista tiden i Iryckenskap och lättja förslöst sin tid och Cole spådde olyckor för hans hustru. Kanske trodde Susanna så med; det säkra var, att hon icke bortödde mycken tid med saknad och tårar, men tacksamt tog emot en plats vid Arde Hall, då lady Lydia afskelade henne jemte alla de andra hustjenarne. Lille Tom Clanwaring hade tillåtits att springa ut och in vid Arde Hall, äfven selan dess nya herrskarinna var kommen, liksom han förut fått göra. Mrs Arde tyckte om den lille gossen med hans gullsula lockar och de underbart sköna ögonen, vilka blickade så rätt fram och lungt in i 1ennes egna. Hon tyckte om hans milda väsende, hans för sin ålder förvånande uppmärksamhet för andra menniskor. Ingen nade så innerligt gråtit vid den lilla flic