Aftonbladet – 23 februari 1872, sida 2

TOT SAHNlNNUSBCI aLvL laALLA CL AlRBVIaldD MUSIK ve Högra centern skall å nyo sammanträda för att rådpläga om huru den skall gå till väga. Venstra centern och venstern förklara, att om högern eller högra centerns program blifver officielt publiceradt, skall det republi-: kanska partiet svara derpå med att genast li föreslå Thiers utnämnande till president på fyra år eller på lifstiden, bildandet af två kamrar och nationalförsamlingens partiella förnyande. Man tror icke, att den radikala venstern, som helst önskar församlingens upplösning, har allvar med detta förslag; men regeringen skall formligen understödja det, ehuru hon icke vill taga initiativet härtill. I sådant fall påräkna för-, slagets anhängare — hvilka vänta att enl. del af högra centern skall ansluta sig tilll. dem — 400 röster förj detsamma, d. v. s.l: på majoritet. Det är icke sant att en notvexling nyligen egt ruin angående italienska ambassar ! dören Nigras återkallande. Franska regeringen har länge yrkat derpå, men utan att erhålla något tillfredsställande svar. Vi omnämnde för någon tid sedan äbbs Michauds uppträdande i Frankrike såsom förkämpb för deh Katmmalkatolska: rörelsen. Angående denna sak och med den i sammanhang stående företeelsen på det kyrkliga området meddelar Sidcle följande öfversigt: Abbe6 Michauds märkvärdiga brytning med kyrkan till följd af den påfliga ofelbarhetsdögmen gör fortfarande mycket biller inom de kyrkliga tidiingarne. Kanske skullö dessa organer ha handlat klokare, om de lemnat f. d. vikarien i Madeleinekyrkan i fred. Hr Michaud tyckes ingalunda frukta striden, och de skrifvelser han tillställt Univers och Frangais vitna älls icke om modlöshet. -Blottställer man sig icke för komprometterande förklaringar, om män drifver till det yttersta en man, hvilken är så väl bevandrad i seminariernas och till och med i biskopsresidensens förhållanden? Så har man vågat påstå; att Michaud ljugit öch att han småädat tisgr Darböys mike då han lagt i hans mun det yttrandet, att dogmen om den påfliga ofelbarheten var en galen dogm. Hvad blef följden? Detinträffade, att andra vitnen uppträdde och förklarade, att äfven de ha hört samma uttryck ur mser Darboys mun: I alldeles samma ordalag har erkebiskopen af Paris yttrat sig till pater Hyacinthe. Det är nu en afgjord sak, att detta just var msgr Darboys öfvertygelse, att han icke drog i betänkande att i förtroliga kretsar uttala densamma, och att hans underkastelse under den nya dogmen äldrig var någonting annat än en officiel och yttre underkastelse. Tror man sig väl genom en sådan strid verkligen ha gjort ultramontanismens sak eller msgr Darboys minne någon tjenst? Vidare trodde man sig förfara mycket slugt, då man angrep hr Michauds privatlif och gaf honom till pris åt förakt och åtlöje. Hvad blef följden? Man erhöll förkrossande vederläggningar, och man fann sig försatt i följande dilemma: Om hr Michaud var en man af så ringa anseende som I påstån, hvaraf kom det då, att han, ännu mycket ung, erhöll en af de mest ansedda och af franska kleresiet mest eftersökta platser? Hvaraf kom det att han erhöll anställningen i La Roche och sedermera den i Madeleine? Men om han var förtjent af den rang I gåfven honom, då äro edra försök att nedsätta honom dåraktiga. Visserligen är det begripligt, att kleresiet råkar i stort bryderi, när det ser att en af dess egna medlemmar afslöjar för publiken hvad man framför allt ville dölja. Många tviflade ännu på att den franska katolicismen under en så vacker yta, under ett sådant sken af enhällighet i sitt officiella och yttre uppträdande, sluter inom sig så mycket passivt motstånd och så många tysta protester. Genom att uppreta ett mindre rymligt samvete, har man föranledt att hela verlden fick höra protesten. Man har förstorat skandalen derigenom, att man gjort väsen af denna protest och drifvit de motspänstiga till det yttersta. Om man fortfar på detta sätt, skall man snart ådraga sig ännu större obehag. Efter ungefär tre veckors förlopp har österrikiska riksrådets subkomit slutat sina öfverläggningar angående Galiziens ställning till riksförfattningen och har den 12 dennes underställt hufvudutskottet ett förslåg till denna frågas ordnande. Neue freie Presse lemnar en redogörelse för detta förslags hufvudsakliga innehåll. Meningen är att åt landtdagen i Lemberg öfverlåta lagstiftningen angående handelsoch assuransförhållanden, hela undervisningsväsendet, strafflagstiftningen och vissa, delar af den civila lagstiftningen samt polisväsendet. Till bevakande af Galiziens intressen i kronans råd utnämnes en särskild polsk minister, hvilken dock icke skall vara ansvarig inför riksdagen i Lemberg; dessutom bildas under högsta domstolen i Wien en särskild afdelning för Galizien. Till undervisningsväsendet och förvaltningen i Galizien skall riksrådet årligen bevilja en rund summa; hvart femte år skall en revision företagas af denna summa. Vidare föreslås, att de galiziska medlemmarne hädanefter icke skola deltaga i riksrådet, då frågor der förekomma, hvilka särskilt beröra Galizien; riksrådet skall ega rättighet att med enkel pluralitet och utan de galiziske deputerades medräknande besluta i dessa saker. Öfverenskommelsen med Galizien skall icke erhålla gällande kraft, innån den galiziska landtdagen gifvit sitt bifall dertill. Detta är hufvudinnehållet af subkomitens förslag, hvilket med stort bifall helsats af den liberala tyska pressen i Wien, men af de polska tidningarne med största enhällighet ogillats, emedan det i flere punkter går utom eller strider mot den galiziska landtdagens resolution af den 24 September 1868. Den polska pressen är dock icke enig om, huruvida de polska deputerade böra åter-: taga sitt förslag (om genomförandet af den: galiziska resolutionen) och genast träda utl!: ur riksrådet eller ännu en tid förblifva il. detsamma för att möjligtvis genom ett längre fram verkstäldt utträdande uppnål!(t evnsamma resultat,. I begge händelsernal:s