Aftonbladet – 22 februari 1872, sida 2

Den invändning i sak mot hr Hedins ytt-j rande, som vi ofvan omnärönt, gjördes aft frih. Åkerhjelm, som dessiätom i ett någotl patetiskt yttrande sökte förherrliga framlidne grefve Wachtmeisters minne och stämpla såsom orättvisa de af hr Hedin uttalade beskyllningar och omdömen, som hänförde sig till grefve Wachtmeisters embetsförvaltning. Frih. Å. sökte för öfrigt försvaga intrycket af hr Hedins yttrande, genom uppställandet af den nog besynnerliga sateen, ätt uppgifter, sådana som de af hr Hedin lemnade, och de slutledningar, som af dem dragas, få sin vigt endast genom den personlighet, af hvilken de framställas, Då hr Hedin uttryckte sin förvåning öfver detta öppna proklamerande af den läran, att man icke frågar efter halten af de skäl som anföras, icke efter hvad som säges utan höem det är som säger någet, kompletterade frih, Åkerhjelm Sitt yttrande med den förklaring, att han menat, att då nya uppgifter, som man icke vore i tillfälle att kontrollera, blefvo framställda, berodde det förtroende, man kunde tillmäta dem, på den pörsönlighet, af hvilken de blifvit framställda. I sammanhang med det genmäle hr Hedin riktade mot dem, som hade angripit honom, framställde han jemväl några anmärkningar mot kostnaderna för utrikesdepartementets expedition, hvilka han fant örim-j ligt stora, framför allt i förhållande till det gagn, detta embetsverk gjorde. Såsom belysande i detta hänseende anförde tal. några uppgifter rörande Sverige, hemtade ur en årligen i England utkommande statistisk handbok, och hvilka utgjorde ep suömling af de största befängdheter med afseende å förhållandena i vårt land, hvilka väl någonsin varit i tryck synliga. I boken uppgafs dock, att underrättelserna grundade sig på officiella meddelanden, och jag skulle vara synnerligen illa underrättad — tillade hr Hedin — om dessa meddelanden ej härröra från det svenska utrikesdepartementet. Ett behagligt afbrott mot den karakter af bittra personliga anfall, som gifvits åt de öfnga mot hr Hedins yttrande riktade replikerna, gjorde statsministerns för ttrikes ärendena grefve v. Platens humana och hofsarmiia tppträdande. Han förklarade, det han ansåg sig skyldig att egna all uppmärksamhet åt det utförliga och om mycken sakkännedom vitnande anförande, som han på f. m. hade hört, Man kunde icke begära af honom, sade han, att han ännu skulle ha hunnit så sätta sig in i alla i dettå anförande berörda ämnen, att han kunde inlåta sig på ett fullständigt bemötande af detsamma. En och annan upplysning ansåg han sig dock böra lemna, Så ville han t. ex. fästa uppmärksamheten derpå, att yrkandet om ministerstatsanslagets bibehållande vid oförändradt belopp grundade sig icke blott på den yttrade åsigten om de Förenade rikenas maktställning, utan jemväl på de ökade lefnadskostnaderna, om hvilka han trodde att litet hvar hade kännedom. Då yttranden blifvit fällda om familjkonsulater, ville hr grefven äfven an märka, att i ett specielt uppgifvet fall, hade det åsyftade konsulatet blott innehafts af en enda person. ) Hvad angick de anförda uppgifterna ur det engelska arbetet, så trodde grefven att utrikesdepartementets åligganden icke gerna kunde utsträckas till en skyldighet att recensera böcker. Beriktiganden af sådana felaktiga uppgifter, som de anförda, vore en skyldighet för hvem som helst, som om dem händelsevis erhölle kännedom. Dock medgaf hr grefven, att om uppgifterna blifvit officielt begärda och officielt lemnade, så kunde sådant icke för strängt bedömas. BSlutligen förklarade tal., med afseende på den af statsutskottet tillstyrkta framställningen till regeringen rörande utgifterna under tredje hufvudtiteln, att en rådgifvare, så konstitutionelt sinnaäd som tal., visserligen icke skulle lägga något hinder i vägen för hvad som med dessa framställningar åsyftades. Vi böra slutligen, innan vi lemna detta ämne, nämna, att frih. AÄkerhjelm hade motsatt sig den af statsutskottet föreslagna öfverflyttningen af det för militärattacheen i Paris afsedda arvode från tredje till fjerde hufvudtiteln. Frih. Å:s förslag i detta afseende godkändes af kammaren med 102 röster mot 66. TI öfrigt godkändes statsuttets förslag. Konstitutionsutskottets förslag till sådan ändring af grundlagens stadgande om ordningen för erkebiskopsoch biskopsval, att uttrycket enligt den förra vanligheten skulle utbytas mot en hänvisning till kyrkolagen, antogs till hvilande sedan hrr Lithner, Mannerskantz och Sjöberg uttalat några betänkligheter mot förslaget, då kyrkolagens nuvarande stadganden vore föråldrade och otillämpliga, och någon ny bestämmelse i kyrkolagen icke kunde hinna införas innan grundlagsfrågan förekommer till definitivt afgörande. Häremot invändes af flere talare, att med kyrkolagens föreskrift måste afses icke blott den ursprungliga bestämmelsen i den gamla lagen utan äfven sedermera tillkomna förtydliganden och förklaringar, Kammaren godkände jemväl.det utlåtande, hvari samma utskott afstyrkt hr Gunnarsons förslag om afdrag å riksdagsmannaarvodet för den tid riksdagsman åtnjuter permission. Statsutskottets förslag om uppläggande af ett 4-procents-lån för 24 millioner rdr, eller så stort belopp som för närvarande är osåldt af 1870 års lån å 40 millioner, bifölls oförändradt äfven af Andra kammaren och är således nu af riksdagen antaget. Beslutet i Andra kammaren föregicks af en temligen långvarig. men på det hela sanska intresse