Aftonbladet – 21 februari 1872, sida 2

SIUUNHULI den si FepruarL Dagens förhandlingar i kamrarne, der, bland annat, de tre första hufvudtitlarne förelegat till behandling, ha varit af ganska stort intresse och företett fere lifliga debatter. Sammanträdet i Andra kammaren har dessutom betecknats af en tilldragelse af vigt, nemligen h. ex, justitiestatsministerns hr Adlercreutz svar på hr Sven Nilssons i Österslöf under lördagens sammanträde framställda spörjsmål. H. ex., som tog ordet vid början af dagens sammanträde, yttrade sig dervid i ungefärligen följande ordalag: Mine herrar! Med kammarens bifall har utaf hr Sv. Nilsson i Österslöf blifvit till mig framstäldt följande spörjsmål: om H. M:ts konungens yttrande vid afslutandet af sistlidne års lagtima riksdag, att Hans M:t för ytterligare behandling af frågan om landtförsvarets ordnande vore betänkt att, om icke oförutsedda hinder mötte, sammankalla urtima riksdag, hade förut varit föremål ör öfverläggning och beslut inom statsrådet. Någon tvekan angående detta spörjsmåls rätta innehåll har hos mig uppstått till följd af den dubbla betydelse, i hvilken det i spörjsmålet förekommande ordet statsråd kan uppfattas. Dermed kan förstås dels sammanfattningen af alla statsrådets ledamöter såsom ett helt för sig, närmast motsvarande . hvad som betecknas med uttrycket statsråds-: beredningen, dels ock för det andra, statsrådets ledamöter såsom samlade omkring. konungen, då regeringsmakten af honom utöfvas. För antagandet, att den förra meningen varit med interpellationen afsedd, ta-. lar ordet inom, som här står framförl statsrådet, och hvilket likasom afvisar: tanken på, att någon person utom statsrådet funnits tillstädes. Lika främmande är för mig åtminstone uttrycket, att konungen öfverlägger och besluter inom statsrådet. andra sidan deremot är jag fullt förvissad, att hr Sv. Nilsson känner lika väl som alla andra, att statsrådet icke tillkommer någon beslutanderätt och att följaktligen, om uttrycket skulle fattas iden af mig först angifna meningen, frågan, om Hans M:ts konungens i fråga varande yttrande varit föremål för öfverläggning och beslut inom statsrådet, måste af mig nekande besvaras. Jag ser mig alltså föranlåten fatta frågan så, att dermed begäres upplysning, huruvida det i fråga varande yttrandet förut varit föremål för öfverläggning och beslut hos konungen i statsrådet. Härvid ber jag då först få erinra, att enligt 9 R. F. protokoll föres öfver alla de mål, som inför konungen i statsrådet förekomma. Statsrådets protokoll äro alltså den egentliga och rätta källan till upplysnings erhållande om hvad som inom statsrådet förekommit. Det har derför hos mig väckt en viss förundran att, sedan alla statsrådets protokoller intill denna tid blifvit för granskning till konstitutionsutskottet aflemnade, endessledamot söker likasom på en genväg skaffa sig de upplysningar, till hvilkas erhållande det rätta materielet redan är af regeringen lemnadt. Då emellertid kammaren lemnat sitt bifall till interpellationens framställande, har jag deraf anledning sluta, att den begärda upplysningen önskas af ledamöter af kammaren, hvilka icke hafva tillgång till sjelfva urkunderna, och jag vill derför ingalunda undandraga mig att besvara interpellationen. Jag får då förklara, att de så kallade trontalen, som hållas af konungen vid riksdagens öppnande och afslutande, hvarken enligt lag eller sed utgöra föremål för öfverläggning och beslut hos konungen i statsrådet, hvilket följaktligen ej heller varit händelsen med det trontal, som hölls vid 1871 års lagtima riksdags afslutande. Att trontalen icke äro hänförliga till egentliga regeringshandlingar, synes för öfrigt deraf, att de icke äro af någon statsrådets ledamot kontrastignerade, Deremot ligger det å andra sidan i sakens natur, att i en konstitutionel stat, der regeringsmakten utöfvas i öfverensstämmelse med de åsigter, som konungens rådgifvare representera, trontalen måste antagas innebära uttryck af de åsigter, som inom regeringen äro rådande, och vill jag bärvid slutligen tillägga, att det nu ifrågavarande trontalet icke utgjort något undantag från den af mig anförda allmänna regeln. Hr Sv. Nilsson i Österslöf, som härefter erhöll ordet, förklarade sig ha erhållit den upplysning, han önskade erhålla, nemligen att hvarken detta eller föregående tal kunna och böra anses såsom regeringshandlingar. Ehuru han trodde, att denna upplysning är för några öfverraskande, så måste han dock känna sig tillfredsställd med densamma enär man nu vet hvad man har att rätta sig efter. Han kunde dock icke underlåta förklara, att hr justitiestatsministerns tillägg, att det i fråga varande trontalet likasom alla andra dylika utgöra uttryck af regeringens åsigter, på det högsta förvånade honom. Han förstod nemligen icke, huru detta kan stå tillsammans med förklarandet, att det icke varit föremål för regeringens öfverläggning eller beslut, I första.kammaren uppstod icke den ringaste diskussion rörande anslagen å första hufvudtiteln. Första punkten i betänkandet rörande andra hufvudtiteln åter, hvari utskottet afstyrkte ett begärdt anslag af 900 rdr till biträden åt Svea hofrätts tjenstemän för emottagande af handlingar vid Svea hofrätt a