Aftonbladet – 20 februari 1872, sida 3

I pr tunnlan billigt och tal. ville med anledning deraf upplysa, att före år 1868 jordpriset i Östergötland ej steg till 28 rdr Ipr tunnland. . Yrkade afslag å utskottets hemställan och bifall till motionen. I hr Almqvist delade ur principiel synpunkt statsutskottets åsigter, men sådana omständigheter voro här för handen, att tal. för sin del måste frångå förutfattade grundsatser. Icke nog med att det i fråga varande lånet beviljats under särdeles ogynsamma vilkor, utan dertill komme de hårda år, som följde strax efter arbetets påbörjandei och som i betydlig mån försvårade dess ortgång. Följden har blifvit, att den mark, som förut lemnade åtminstone en försvarlig grässkörd, numera ej afkastar det ringaste. Till dessa omnämnda förhållanden borde läggas, att deifrågavarande byamännen tillhöra en nation, som numera räknar endast ett fåtal representanter inom vårt land, men till hvilken vi fordom stått i ett innerligt förhållande och som ännu i denna stund äro föremål för våra varmaste sympatier. Man hade talat om det farliga uti att skapa prejndir kater. Tal. trodde för sin. del, att i välgörenhetsfrågor prejudikater ingenting gälla. Lika litet värde satte tal. på den anmärkningen, att det tillkomme regeringen att afgöra om den sökta eftergiftens befogenhet, ty det vore ju i alla fall riksdagen, som beviljade lånemedel. Hvad beträffade hr Lejers förslåg att eftergift skulle beviljas endast en del af de nuvarande byamännen, anmärkte tal. att en sådan fördelning vore förenad med alltför stora praktiska svårigheter för att man borde lyssna till detta förslag. Yrkade afslag å betänkandet och bifall till motionen. RELSEN Hr C. Ifvarsson framstälde ur flera Syapunie ter betänkligheter mot den sökta eftergiftens beviljande. Man kunde då befara att den ena låntagaren efter den andra skulle framkomma med liknande anspråk, Tal. vände sig temligen skarpt mot hr Lejer, insinuerande att denne i frågor af lokalt intresse skulle sätta det allmännas bästa i andra rummet. Dessa beskyllnimgar tillbakavisades på det bestämdaste af den sistnämnde, som medan han hade ordet återtog sitt yrkande om återremiss... Hr Abr. Rundbäck förordade bifall till motionen, icke på grund af några rättsliga skäl, men emedan det här-gälde våra finska: bröder, med hvilka våra största historiska minnen äro så nära förknippade och hvilka aldrig för vår skull skytt några uppoftringar. Detta folk vore i hög grad värdt vår kärlek och tal, ville derför yrka bifall till motionen: Hr Hedin anmärkte, att det vigtigaste skälet för bifall till motionen ännu icke blifvit så framhållet som önskvärdt vore. Detta skäl vore det rent politiska, att söka i allt så behandla den lilla återstod: af finnar, som ännu lyda under svensk spira, att de finna sig väl i denna ställning. e äro i flera afseendenalltför mycket tillbakasatta. Som ett exempel härpå anförde tal., att vid domstolarne tolk måste användas, af det skäl, att domaren icke förstår vare sig lappska eller finska. Det kunde lätt hända; att finnarne på denna sidan Torneå, elf, vid jemförelsemed sina bröders på andra -sidan gränsen belägenhet, kunde finna. den. jemförelsevis af-. undsvärd. Så som förhållandet nu är, torde kunna sägas, att de ansträn; ningar, som från : vissa håll göras för att afsöndra den finska .befolkningen i-såväl Norge som Sveriga från del. respektive moderländerna, af oss sjelfva under-: stödjas. I Norge har man dock, sedan blicken en gång blifvit riktad på dessa ansträngningar, helt-och hållet ändrat taktik gent emot finnarne. l: Härom bära norska storthingets förhandlingar : under de senare åren många bevis. Tiden torde vara inne, att äfven vi behandla finnarne inom våra gränser på ett sådant sätt, att vi ej hos ! dem uppväcka den föreställningen, att de kunna ha det bättre under en annan styrelse. På dessa skäl yrkade tal. bifall till motionen. : Ungefär enahanda voro de argumenter, som l: af hr Sv. Nilsson i Österslöf anfördes såsom l; skäl för afslag å betänkandet. Med honom in-! stämde hr HeggströmVid voteringen föll utskottets hemställan med 57 röster mot 116, som voro för bifall till mo-l( tionen. Bankoutskottets dechargebetänkande. Vid freäragning af bankoutskottets memorial, i angående verkställd granskning af riksbankens l( tillsånd och förvaltning, begärdes-ordet af hrl: Gumelius,: som sade äg hafva i det ifrågavarande memorialet funnit åtskilligt, rätt anmärk-. ningsvärdt. Som . sådant ansåg han utskottets li uttalande. då det bland annat säger: ; Ända från den s. k. realisationens början och : intill nästlidet år har det silfyer och guld, som! erfordrats i och för landets penningväsende, nästan alltid måst af riksbanken sjelf anskaffas och vid nödigt belopp underhållas, hvarvid riksbanken-fått vidkännas hela.den betydliga kostnaden, hvilken vid riksbankens egna införskrifningar i allmänhet beräknats till mer än 2 procent af det i mynt erhållna. beloppet. — Under sistlidet år hafva väl fullmäktige äfven låtit för riksbankens räkning införskrifva både silfver och guld, men derjemte .har under senare delen af. 1871. samt äfven under den förflutna delen af innevarande år erbjudits åt banken plantssilfver, hvilket, efter hvad kändt är, dels inkommit i liqvid för öfverskott i fordringar till följd af handeln med andra länder, dels sökt afsättning här af likartad anledning. — En sådan handelsrörelsens direkta medverkan till landets förseende med det nödiga underlaget i ädla metaller för penningväsendet borde vara lika naturlig under goda näringsoch handelskonjunkturer, som utförseln af mynt och ädla metaller är vid tider, då landets produktion icke är tillräcklig att betäcka införseln af förnödenheter från andra länder; och utskottet har derföre med tillfredsställelse omförmilt, att dessa naturliga förhållanden kunnat börja att härilan det göra sig gällande. Talaren fann det anmärkningevärdt, att 1872 års bankoutskott, som-måste anses representera båda kamrarnes majoriteter, enhälligt uttryckt denna, enligt talarens mening, riktiga uppfattning af en länge och mycket omtvistad fråga. åsom märkligt påpekades vidare utskottets lika enhälliga yttrande. om guldförrådet, der det eter : Sedan det synes blifva allt mera sannolikt att en öfvergång från silfvertill guldmyntsystem måste i sinom tid ske, lärer riksbanken icke böra underlåta att efter hand öka sitt guldförråd — hvarvid talaren erinrade. att i EP dermed borde tillses att silfverförrådet icke hölles öfverflödigt högt, med risk för banken att göra betydlig förlust, då efter myntförändrin; etta silfver.antagligen vidfallande pris, skall afyttras. Slutligen framhölls följande strof: Under ett år, då exporten varit så betydlig som. det föfflutna, faller det sig naturligt, att Tiksbankens omsättning i utländska vexlar stigit till ett betydligt belopp. Denna omsättning tillhör dock nästan ensamt Stockholm, under det att i a vexelköp skett för omkring allenast1, million, oci ingen vexelförsäljning egt rum, och att i Malmö hvarken köp eller försäljning af vexlar förekommit. Att riksbanken icke vid lånekontoren årifvit någon särdeles betydande vexelhandel, torde till en del ligga i den omständigheten. att reglementariska föreskrifter lägga binder för en önskvärd frihet i förvaltningen. Tal. hoppades, att detta uttalande af utskottet skulle visa frukt i det nya förslag till bankoreglemente, som riksdagen har att vänta från utskottet, och-att man sålunda: skulle fortgå på den vid föregående riksdag inslagna banan att underlätta riksbankens rörelse och derigenom så småningom sätta banken med dess afdelningskontor i tillfälle att verka, mindre bundna, än hvad nw är fallet, af tunga former. Till någon diskussion gaf memorialet ej anledning. nm mv ss MM Ö VS OR I OR DR KR gt Vf) JM