Aftonbladet – 20 februari 1872, sida 3

ställighet häraf må finnas nödiga. Andra kammaren. Sammanträdet den 17 Februari. Öfverläggningen om Kukkola byamäns odlingslån. Vid föredragning af statsutskottets aff styrkande utlåtande med anledning: af hr Rutbergs: motion, det riksdagen -måtte besluta, att annuiteterna för det åt Kukkola byamän beviljade odlingslån måtte från och med år 1873 nedsättas till hälften, eller till ett sammanlagdt belopp af 7499 rdr 26 öre, begärdes ordet af motionären, som i ett längre skriftligt anförande utvecklade de bevekande omständigheter, hvilka enligt hans åsigt borde för en eller annan gång kunna ställa antagna principer i bakgrunden. Tal:s svaga stämma gjorde det emellertid omöjligt att från referentläktaren uppfatta detaljerna af anförandet. I samma syfte yttrade sig hr Åstrand. Erkännande det principielt riktiga deruti, att, då statsunderstöd lemnas vare sig åt enskilda personer eller korporationer, mottagarned ingångna förpligtelser hållas i helgd, ville talaren långt ifrån bestrida, attstatsutskottet varit i sin fulla rätt, då det tillstyrkt, att den förevarande motionen måtte lemnas utan afseende. Helt olika gestaltade sig dock frågan, då det nu gällde att i kammaren besluta öfver ett helt samhälles timliga väl, och man gjorde illa uti att förbise den vigtiga princip, som skulle kunna benämnas barmhertighetens. Då tal. egde speciel kännedom om de norrländska förhållandena, hade detta varit honom en ytterligare driffjeder att begära ordet och att söka i sin mån medverka till en kammaren värdig lösning af frågan. Hvad först beträffade de vilkor, under hvilka odlingslån af riksdagen beviljats, så hafva dessa vid särskilda tillfällen varit mycket olika, menaldrig så stränga, som de vid 1860 års riksdag stipulerade, det vill: säga vid den riksdag, då Kukkola kommun erhöll det sökta lånet. Att så skulle blifva fallet, hade de, uteslutande finsktalande byamännen så mycket mindre haft anledning befara, som de sakna all kännedom om våra svenska lagar och författningar och derför helt naturligt antogo, att samma förmåner städse lemnas delegare i: dylika lån. I förtröstan på de-goda skördar, hvarmed deras bygd alltsedan 1830-talet välsignats, hade de emellertid under stora uppoffringar ej allenast gripit sig an med det ganska betydliga odlingsarbetet, utan äfven samtidigt Iätit med en kostnad af mera än 60,000 rdr verkställa laga skifte af byns egor. Dessa stora arbeten voro knappast påbörjade, förrän missväxt följde på missväxt och det blef snart nog omöjligt för flertalet-aland byamännen att bära de dryga räntor och amorteringar, hvarmed de belastat sig. Följden blef, att hemman efter hemman försåldes på exekutiv auktion, så att uti denna stund, :efter hvad talaren hade sig bekant, icke mindre än 80 gårdar af 54 öfvergått till nya egare. Då den eftergift, som ifrågasättes, icke är af någon större betydenhet. och då det å andra sidan är allt skäl att antaga. att äfven de återstående 24 hemmansegarne måste inom en snar framtid å från hus och hem, så framt icke någon linring beredes dem, tyckter alla skäl tala för att i det företagande fallet öfva barmhertighet, om ock med frångående för en gång af den hittills följda principen. Icke heller finge man förglömma, under hvilka karga naturförhållanden essa fattiga, men fosterlandsälskande finska bröder kämpa för sin existens, och representanterna för det med flera års rika skördar: välsignade mellersta och södra Sverige hade all anledning att genom barmhertighets utöfvande erkänna sin tacksamhet mot försynen, Talaren slutade med en varm uppmaning till kammaren i gemen att behjerta hans ord och bifalla den sökta eftergiften. Hr Jöns Rundbäck påstod, att alla de uppgifter, hvarpå man grundat de bevekande omständigheterna, voro mera eller mindre oriktiga. Särskildt vore detta förhållandet :med påståendet om de stränga yvilkoren. Hvad detlaga skiftet beträffade, så var det utfördt långt innan odlingsföretaget påbörjades. Talaren betviflade dessutom; att den mark, man föresatt sig uppodla, vore af den beskaffenhet, att den förtjenade så stora kostnaders nedläggande, Till dessa skäl kom slutligen det principvidriga i att bevilja den ifrågasatta eftergiften, hvarför talaren för sin del måste yrka afslag å motionen. Hr Leijer bemötte det af utskottet såsom vigtigt framhållna argumentet, att de nya. egarne till ett jemförelsevis ringa pris inköpt sina hemman och således borde vara i tillfälle att. bira det jorden vidlådande -onus. Detta utgjorde nemligen icke något hinder: för att bereda lindring åt dem, som ännu sutto qvar vid sina hemman. I sådant syfte ville; talaren föreslå motionens återförvisande till statsutskottet, då man blefve i tillfälle att taga i öfvervägande, huruvida det icke kunde vara med rättvisa öfverensstämmande att eftergift beviljades dem bland byamännen, som ännu funnos qvar vid sing gårdar, under det den i främmande händer öfvergångna jorden fortfarande vore bunden vid de förpligtelser, som af lånet betingats. Frih. Ericson framhöll vådan af att genom bifall till den ifrågavarande motionen skapa ett nytt prejudikat. Då dessutom frågan en gång tillförene varit föremål för riksdagens pröfning, utan att vinna dess bifall, och sedan dess icke några nya omständigheter af sådan beskaffenhet att de kunna verka en annan uppfattning af ärendet, tillkommit, vore det ej mera än tillbörligt, om den äfven nu komme att förfalla. Det vöre så mycket nödvändigare att i liknande fall strängt