Aftonbladet – 20 februari 1872, sida 2

hållerskan och Susanna Cole: : Mylady hade försigtigt försökt att också få bort Gander, men misslyckades; måhända hade han säkrare fotfäste vid Beechhurst Dene än lady Lydia sjelf. En helt ny uppsättning af hustjenare antogs och allt gick nu fredligt och med ordning. Dovet blef hushållerska, men lady Lydia förde sjelf -befälet, och gjorde det väl, detta kan ej förnekas, ty med färre tjenare gick allt mera stilla och med mindre kostnad. Sir Dene erfor fördelarne af hennes styrelse; hans kassa var mindre an litad, hans beqvämlighet bättre tillgodosedd; len naturliga följden blef att han kände sig tacksam och lärde sig hysa förtroende till lady Lydia, Hvad det beträffade, att hon skulle lemna Dene, så blef detta aldrig ifråvasatt. Baroneten var nöjd att hafva en pålitlig husfru i sitt hem och kände si lerigenom ega frihet att sjelf vara borta så mycket han fann för godt, väl vetande att allt ändå gick ordentligt till vid Beechhurst Dene. Också var han ofta och länge : London, hvars lif han alltmera fått smak ör. . Det var helt naturligt att under sir Denes frånvaro lady Lydia skulle få fullkomigt makten i sina händer. Hon herrskade med despotisk sjelfrådighet, och husets domestiker hviskade sins emellan att de frikostiga summor deras husbonde anslagit för hushållet, blott till någon del kommo dem till nytta, men vandrade ned i myladys egen ficka. Och så var det. Lilla Tom hade svåra stunder under dessa tider, och hände let att sir Dene var borta under jul och midsommarsferierna, kände den stackars gossen bittert sin förlust. Knappt någonsin illäts han då intaga sina måltider vid samna bord som sina kusiner, utan var förviad till Dovets rum, Det var helt natur